Mariannes blogg

Ny spelplan

2011-06-13T23:42:00.001+02:00

Jag flyttar nu tillbaka mitt bloggande till LRFs bloggportal. Hoppas du som brukar titta in på min blogg här på Blogspot följer mig även i fortsättningen. Du hittar min blogg genom att klicka här. Där kan du just nu läsa om Handslaget och Skogsdyrkarna.
Ma´ råkes!

Gökens lilla sko

2011-06-11T23:54:00.001+02:00

Visst är den vacker, guckuskon?! Jag gillar arter som är väl synliga och inte går att förväxla med andra. Vi har gott om guckusko här i Jämtland. Jag har till och med hört sägas att här ligger guckuskons världscentrum. Därför gäller det att vara rädd om den fast vi här tycker att den är så vanlig. Gudskelov är den ingen av våra mest finkänsliga arter. Den kan ses växa i vägdiken och klarar ofta en avverkning ganska bra.
Här hemma i Ås har vi gott om guckusko inom gångavstånd från Åsvägen 39. I den här samlingen räknade jag till nästan 50 plantor.

Övervakning

2011-06-08T23:07:00.005+02:00

Sitter På Spåret från Skövde mot Stockholm efter att ha varit på möte med Övervakningskommittén för Landsbygdsprogrammet. Det är en stor kommitté med representanter för alla möjliga och omöjliga organisationer. Programperioden är 2007-13 så det börjar dra ihop sig. Till hösten görs programändringar för att säkra upp att alla medel används. En del åtgärder, t ex startstöd och investeringsstöd, går åt som smör i solsken medan andra, t ex infrastruktur, står och stampar. Leader, med sina 63 LAG-grupper, börjar få luft under vingarna, även om det muttras en del över byråkratiska regelverk (borde kanske stavas regelvärk). Dagens bästa kommentar var "är det viktigare att göra saker rätt än att göra rätt saker?".
Mötet hölls på loftet i en flygel på Knistad Konferensgård. På loftet var det också konstutställning, bl a övervakades övervakningskommittén av det här konstverket ....... kanske en skyddsängel?

Kvinnokraft

2011-06-06T22:31:00.003+02:00

Häromdagen tog vi en sväng till grannbyn där det var loppis i Gammelstugan. Där träffade jag Erika som var min plantbas sommaren 1970 och som jag inte träffat sen dess. Det blev ett mycket kärt återseende. Lika rakryggad som förr stod hon där, vithårig med klar blick och många minnen från alla planteringar hon ansvarat för. Jag var sexton år och hade spindelsmala armar när Erika lärde mig hantera den tunga MoDo-hackan som man både markberedde och planterade med. Hon var lugn, stark och rejäl som alla dessa kvinnor som beskogade våra hyggen på 50-, 60- och 70-talen. De gjorde stordåd i det tysta för skogsbruket utan att få några utmärkelser och tidningsrubriker. Det är deras planteringar vi gallrar idag (även om den jag gjorde 1970 blev synnerligen luckig). Erika var, och är, en av skogsbrukets starka kvinnor och kanske var hon den förebild som förde mig in på den skogliga banan.

Magisk midnatt

2011-06-04T00:10:00.002+02:00

Avslutade junikvällen med en liten midnattstur till hällarna på hygget i norr. Satte mig på en sten, tittade och lyssnade in sommarnatten. Nedanför mig låg Näkten nästan spegelblank och långt borta mellan tallarna blänkte Storsjön. Från skogskanten fylldes luftrummet av småfåglarnas kärlekssånger. I fjärran hördes ett trött litet orrspel, i senaste laget kan tyckas. Det måste ha varit en gamstrek som inte fått till det ännu. Rakt över mitt huvud drog morkullan iväg, bara för att några minuter senare flyga tillbaka samma väg. Utan att se det visste jag att den skulle går ner i den nygallrade skogen ovanför vårt hus där den nog har sitt bo. Sen hörde jag den, göken i öster, östergök - tröstergök. Mina tankar gick till vänner som har det tungt just nu. Jag hoppas att östergöken hörs hos dem också.
Midnatt i juni är magiskt, det är liksom X-tra allt.

Framsynt sytt

2011-06-01T23:36:00.006+02:00

Kursträff i Jönköping. Ett tjog skogisar med partners firade att det snart gått 39 år sedan vi började våra skogliga studier i Garpenberg. Från Alnarp i söder till Umeå i norr kom vi resande för att återförenas under två nostalgiska dygn. Skogschef, generaldirektör, skogsägare, pensionär eller andra titlar och etiketter faller bort när gamla kurskamrater återförenas. Samtalsämnena varierar från stamanalysens försvinnande 1972 till skogspolitikens tillämpning 2011. I en tvättäkta skogisträff finns också starkt traditionella inslag, t ex de röd-gröna kursvästarna, nuförtiden oftast oknäppta. På västens krage har varje kurs sitt eget kursdjur broderat. Vi har en björn, eller rättare sagt panda, på våra västar. Jag är ingen västkramare men känner mig rätt stolt över att vi redan 1972 valde WWF-symbolen till kursdjur (WWF etablerades i Sverige 1971) ......trots då gällande skogspolitik. Det var väl framsynt sytt?

Urbana rådjur

2011-05-30T23:59:00.001+02:00

När jag igårkväll tittade ut från kontorsfönstret på Kungsholmen i Stockholm såg jag något röra sig i skymningen. Döm om min förvåning när jag ser att det är två rådjur som slagit nattläger tio meter från husväggen alldeles ovanför gatan Hornsbergs Strand och hundra meter från Essingeleden. Fotot är inget mästerverk men den skarpsynte kan se ett rådjur mitt i bilden. Här kan man verkligen prata om att stad och land möts.
På morgonen var rådjuren förstås borta. De ville väl komma iväg innan avgiften började ticka på utfarternas betalstationer. Det hade varit spännande att se dem gå iväg över någon av Kungsholmens broar. Att stanna och leva rådjursliv på Kungsholmen kan inte vara någon höjdare. Det är mycket asfalt mellan matställena.

Mäss-fall

2011-05-28T18:22:00.006+02:00

SkogsElmia, maskinentreprenörernas Mecka. Tillbringade gårdagen i LRFs monter där en kader av uniformerade anställda och förtroendevalda effektivt fångade upp förbipasserande mässbesökare i sin ryssja. Många positiva kontakter men även några "tyngre" fall att lyssna av och försöka förstå.
Mest givande på mässor tycker jag, förutom kontakterna med folk, är att kika på andra montrar och få tips på utställningspedagogiska grepp. I Södras monter hittade jag "ett litet rött paket med vita snören...." som visade sig innehålla den 50-lapp som Södra och LRF förhandlade fram som stöd efter Gudrun.

Låt-stå-metoden

2011-05-26T23:52:00.004+02:00

Häromveckan blev jag bjuden på en helt privat skogsexkursion i en riktigt tätortsnära skog där skötselprincipen de senaste 30 åren varit "låt stå". Efter den här vinterns snömängder såg det bedrövligt ut där. I det här stamtäta beståndet med för sin ålder klena stammar med upphissade kronor låg massor av knäckta toppar på marken. Skogsskötselmetoder må diskuteras hit och dit men en sanning som håller är att det lönar sig att ha robusta stammar med välförgrenat rotsystem och rejäl grönkrona. Låt-stå-metoden är definitivt ett högriskprojekt.

Ute och cyklar?

2011-05-23T23:13:00.006+02:00

Vilken njutning det är att vara ute och cykla i den skira försommaren. Och det verkar vara fler än jag som är ute och cyklar just nu. I Svenska Dagbladet kunde man i helgen läsa att miljöpartiet vill se en ny naturbruksavgift, någon procent av virkesuttaget ur skogen. Den avgiften ska sedan användas för att finansiera naturskyddet. Hoppalanta, hur tänkte man nu då? Logiken påminner om när man som förälder köper det bröd som man själv bakat för försäljning till förmån för fotbollslaget.
Skogsägare betalar inte för sin miljöpåverkan som andra näringsidkare säger miljöpartiet. Men alla skogsägare med grön skogsbruksplan avsätter 5% av sin skogsmark för naturhänsyn och tar därtill generella hänsyn i sitt skogsbruk. Ska de dessutom betala en extra naturbruksavgift? Nej nu får nog de nya språkrören tänka till. Den ene pratar varmt om hur hans uppväxt i norra Skåne format hans tro och syn på landsbygden medan den andra kommer med förslag som plockar pengar ur landsbygdsföretagarnas plånbok. Den strategin vinner man inga landsbygdsväljare på.

Sanningslandet

2011-05-21T22:16:00.003+02:00

Lördag i Handog på temat "Älgkronor och/eller tallkronor?" med kärt återseende av många gamla skogsägare och kollegor. En av dem kom åkande ända uppifrån Tärendö. Vi var för tjugo år sedan statister i en film om hur man genomför en bra skogskväll. Min rollfigur hade en enda replik; "Skjut mer kor, det är det enda som hjälper!" Vi gjorde säkert ett dussin omtagningar så den repliken är inetsad i mitt minne. Det visade sig idag att den fortfarande är gångbar om vi ska få ner älgstammen till en vettig nivå. Heine från Tärendö påminde mig om att vi efter filminspelningen stannade till för fotografering vid skylten med bynamnet "Sanningslandet". Det var en passande påminnelse när vi nu förbereder oss för det nya älgförvaltningssystem som träder i kraft 2012. Planering baserad på fakta istället för tyckande är nämligen en grundbult i detta.

Vilken blåsning!

2011-05-18T23:50:00.001+02:00

Igår bevistade jag för första gången Södra Skogsägarnas stämma. När jag i början av året fick inbjudan tackade jag givetvis ja, särskilt som det flaggades för möjligt sändningsutrymme. Detta förtydligades sedan till tio minuters personliga reflektioner över vad Kraftsamling Skog inneburit. I sann Churchill-anda använde jag säkert tio timmar till att förbereda dessa tio minuter. Trehundra förtroendevalda i publiken tarvar minutiösa förberedelser. För säkerhets skull stämde jag av mitt inslag med några nyckelpersoner på Södra. På stämmodagens morgon provkörde jag med hjälp av stämmogeneralen mina bilder och finslipade scenografin.
När det var dags för min stora stund stod jag som en fågelholk på scenen, blåst och lurad. Jag hade fått Södras nyinstiftade pris till Hedersordförande Lars-Eric Åströms ära. De tio minuterna var bara en täckmantel. Vilken blåsning!
Jag känner mig oerhört hedrad över detta pris, att jag bedöms ha gjort något bra och viktigt för skogsägarna. Extra värdefullt känns priset eftersom jag hyser den största aktning för Lars-Eric Åström som person och hans insatser för familjeskogsbruket. Den här blåsningen ger mig luft under vingarna och energi för fortsatta insatser i samma anda.

Vilken vril!

2011-05-15T23:52:00.000+02:00

Det är inte ofta man ser så här stora vrilar på gran. En gång bodde vi granne med en gammal skogsman som samlade på vrilar som han gröpte ur och sålde. Den allra största hade han gjort om till en barnvagga. Det hade lätt rymts tvillingar i den. Den var av tall, liksom de flesta av hans vrilar. Han är borta nu men vrilarna finns kvar.

Älgkronor eller tallkronor?

2011-05-13T23:45:00.003+02:00

Älgkronor eller tallkronor är den provocerande titeln på en skogsdag i Handog nästa lördag. Jag hängde med på en rekognoseringstur igår (se bilden). Man kan ju bli ledsen i ögat för mindre. Att få upp tallskog här är stört omöjligt under nuvarande omständigheter. Många sätter gran på sina tallmarker för att undgå betesskadorna, men i de här trakterna betar älgen gran också. Varenda asp, rönn, sälg och vårtbjörk är förstås helt nedbetad, och även den annars så impopulära glasbjörken är hårt tuktad. Skogens Konung har här tagit makten över skogsbruket också. Ska vi ha det så?

Underjordisk rörelse

2011-05-11T23:17:00.000+02:00

Jag fick häromdagen en hälsning från en kollega som inventerade sorkskador. Det inspirerade mig till att föreviga dessa sorkgångar på bild. Även om tändsticksasken saknas så hoppas jag att ni ser vilka bautasorkar som varit i farten. Måste vara vattensork, för mullvadarna har väl ännu inte intagit norra Sverige? Tur för oss att det är i grannbyn dessa broilers håller till. Tur för grannarna där att de verkar hålla sig i diket mellan cykelvägen och bilvägen (sorkarna alltså, grannarna håller sig förhoppningsvis på vägen). Tur med vintervädret hade alla sorkar som fick ett värmande luckert snötäcke att leva gott under. Tur önskar sig nog också alla skogsägare i år när de med bävan ser över sina skogsplanteringar.

Det är en stad utsprungen

2011-05-09T21:39:00.008+02:00

Stockholm grönskar bokstavligen och bildligt. Med sol, värme och nyutsprungen grönska tinar människorna fram. På grönytor och gångvägar myllrar de fram, somriga och glada. Vinterns oseende ögon och uppdragna axlar är som bortblåsta. Grönt är skönt. Grönt gör gott.
En del har en hiskelig fart på benen, ofta kombinerat med sladdar i öronen. Som duracellkaniner springer de fram längs Kungsholmens strandpromenad. De är verkligen utsprungna.

Bondekampen

2011-05-07T23:05:00.004+02:00

Lantbruksdagar i Östersund 6-7 maj med aktiviteter för lantbruksföretagare och allmänhet. Dubbelt syfte - lyfta lantbruket och lantbrukarna. Eskil Erlandsson invigningstalade om Matlandet, en monarki där Bonden är kung. Paal Evjenth peppade bönderna, alla är vi födda vinnare - ärliga, envisa och positiva. Det gäller bara att se upp så man inte omvandlas till "om-bara-folket" för då riskerar man att avvecklas istället för att utvecklas.
På Stortorget bjöds allmänheten på lantbruk i många former, ätbart, spikbart, körbart. Klimax nåddes vid lördagens Bondekamp där Säker Skog-influerade lag Hallqvist tog hem segern i femkampen där grenarna var skottkärrekörning, vedkapning, potatiskastning, mjölkning och höbalstravning.
Bondekampen fortsätter i verkliga livet och även vi konsumenter har en viktig roll där. Vill vi ha sjyst producerad mat, öppna landskap och levande landsbygd? Bonde eller konsument, alla kan vi behöva läsa och tillämpa "Screw it - let´s do it".

Projekt-jäst

2011-05-05T23:10:00.005+02:00

"Projektstyrning i praktiken" - så heter den kurs jag, och de andra i förstafemman, ägnat de senaste två dagarna åt. Måhända luktar det lite "kasta in jästen efter degen" att gå en sån kurs efter 10-15 års mer eller mindre intima relationer med olika sorters projekt. Färdiglärd blir man dock aldrig och projektmodellerna varierar. Att formulera tydliga mätbara mål är ett klassiskt problem oavsett vilken modell man använder.
En kväll häromåret fotograferade jag detta skyltfönster som jag uppfattade som en parodi på den svenska projektsjukan. Nu har jag lärt mig att detta faktiskt är en verklig organisation som bl a certifierar projektledare. Dithän kommer nog aldrig jag ....... även om jag till veckan ska försöka kasta in lite jäst i den pågående projektdegen.

Grovkalibriga skott

2011-05-03T00:01:00.001+02:00

Idag har samtalsämnet här på kontoret varit gårdagens radioprogram Kaliber där man sköt med grovkalibrigt vapen både på skogsbruket och Skogsstyrelsen. Skogsbolag, landshövding och landsbygdsminister kom mitt i den vinklade skottlinjen i Norrbotten. I Dalarna var det Skogsstyrelsen som råkade ut för skjutjärnsjournalistiken. Sakfrågan, naturhänsynen, kom helt i skymundan för Kalibers triumferande kedja av pinsamma samtal bland Skogsstyrelsens tjänstemän och -kvinnor. Familjeskogsbruket kom inte inom skotthåll den här gången. Det var för min del enda behållningen av det här radioprogrammet. Är det helt otidsenligt att göra program med en allsidig belysning av sakfrågor istället för dessa grova skottsalvor?
Usama Bin Ladin kom visst också inom skotthåll nyss, fast på ett annat håll.

Brasa XL och XS

2011-05-01T21:09:00.008+02:00

Brasornas tid är nu, eller rättare sagt igår. Många sköna kilowattimmar gick då bokstavligt talat upp i rök. Istället för fjärrvärme fick vi som samlades runt brasorna direktvärme och gemenskap. Själv fick jag dessutom eld i håret. Det är imponerande hur den solenergi som träden samlat på sig kan frigöras så snabbt och koncentrerat. Man måste stå långt ifrån stora brasor. Som indianerna sa - "Vit man göra stor eld, sitta långt ifrån. Röd man göra liten eld, sitta nära."
Liten bärbar eld köpte vi härom veckan i en affär utanför Hemavan. Bärbrasa kallas den här behändiga grejen gjord av restprodukter från ett snickeri. En lättsam lösning för köparen och ett bra förädlingsvärde för tillverkaren ..... hoppas jag.

Korttänkt och trångsynt

2011-04-29T13:08:00.007+02:00

GRRRR! 10% av landets skogar finns i Jämtlands län som därmed är Sveriges största skogslän. Länet är ledande i landet när det gäller lokal förädling av mat. Östersund är utsedd till Sveriges mathuvudstad 2011. 13-14% av länets sysselsättning har sin bas i vårt brukande av jord och skog, naturresurser som finns just här och som inte kan packas ihop och flyttas till Monaco. En förutsättning för att den sysselsättningen ska bestå och utvecklas är förstås att det även i framtiden finns tillgång till intresserad och kunnig arbetskraft med sakkompetens och entreprenörsanda. Det är en utmaning som heter duga att locka ungdomar till de gröna näringarna. Istället för att anta den utmaningen lämnar nuvarande huvudman för länets naturbruksgymnasium sin skola i sticket. Läs mer här och här och här. GRRRR!
Som tidigare lärare på skogsbruksskola vet jag att sådan utbildning kostar pengar, mycket pengar. Skogsmaskinen där är betydligt dyrare utbildningsmaterial än DVD-spelaren på samhällsprogrammet. När det sen kommer kor och grisar med i bilden så blir det inte billigare. Att lära sig att fälla träd och mjölka kor på en bildskärm går dock inte, det måste till praktisk tillämpning. Det måste skolans huvudman, vare sig det är landstinget Jämtlands Gymnasieförbund eller Regionförbundet, inse. Även om det är billigare att utbilda ungdomar på andra gymnasieprogram så kan inte länets framtid bara bygga på att vi klipper varandras naglar, chattar med och köper pryttlar av varandra.
Som i all annan verksamhet antar jag att det finns förbättringsmöjligheter även på vårt naturbruksgymnasium. Saker och ting måste inte vara som de alltid har varit. Det finns säkert en del stenar och kuttingar som går att vända på både en och två gånger. För det krävs dock en huvudman med klös i, någon som ser motvind som en lyftkraft, inte som en anledning att smita iväg med svansen mellan benen. GRRRR!

"Mer lämlar åt folket!"

2011-04-27T22:30:00.005+02:00

I mitt förra blogginlägg uttryckte jag mig lyriskt över Uno Svenningssons framträdande i Höglekardalen. Glömde att berätta om hans fascination över alla lämlar. "Mer lämlar åt folket!" löd hans nya slagord. Själv är jag inte fullt så road av lämmelexplosionen. Jag minns med fasa när lämlarna en gång i början av 60-talet invaderade Östersund. Dessutom betyder lämmelår med stor sannolikhet även sorkår och det blir dyrt för skogsägarna. Jag tror gudskelov inte att lämlarna käkar skogsplantor.
Ja hursomhelst så är lämlarna lustiga djur med lustiga beteenden och "reta lämmel" har varit påskhelgens stora familjenöje. Nu fattar jag varför de vuxna när jag var liten och ettrig sade till mig att jag skällde som en lämmel.

P.S. Bilden har jag stulit från dotters blogg (tack för lånet Ylva) D.S.

"I en annan del av världen"

2011-04-25T13:49:00.005+02:00

Ingen påsk i fjällen utan afterski i Höglekardalen. Ständut Blakk och Patriks Combo brukar vara stående inslag där. Missade dem i år men fick istället njuta av storfrämmandet Uno Svenningsson. Han gjorde sitt första besök nånsin i den här delen av världen, dvs Bydalsfjällen - en liten familjedalgång där många känner många, klädseln är valfri och backarna modesta. Hit kom han för att han kände någon som hade sina rötter här. Ja så kan människor och världar mötas och skiljas precis som Uno Svenningsson sjunger i "I en annan del av världen". Onekligen verkade han gilla den här delen av världen med snö, sol och skidåkning. Det gör jag också och det känns lite gruvsamt att påsklivet snart ska ersättas av säkerhetskontroller, tunnelbana och kontorslandskap - i en annan del av världen.

Påskilago

2011-04-23T18:57:00.005+02:00

Visst är de fantastiska glädjespridare dessa Tussilago farfara? Mitt i de gråbruna resterna av förra årets växtsäsong spirar de och sprider sin solgula glädje. Nu har de nått ända hit upp till Fjällhalsen, 750 m.ö.h. Det känns lite ovant att fira påsk samtidigt som tussilagon blommar, tidtabellen stämmer inte riktigt. Med sina kolonier av små solar i vägslänterna skänker de påsken extra lyster. I södersluttningarna finns även kolonier av vinterbleka påskfirarkroppar som lapar sol. Aldrig är väl här så många människor som just i påskhelgen. All vill fira påsk-i-lag och härmed är tussilagon omdöpt till påskilago.

Trångt i luftrummet

2011-04-21T01:24:00.005+02:00

Huka er gubbar för idag är det trångt i
luftrummet när alla påskkärringar drar till
Blåkulla. Den här damen verkar på vägen dit ha gjort en flygande besiktning av poppelvirkets hållbarhet. Själv har jag med åren blivit så lat att jag valde att ta SK070 med påföljande marktransport till mitt eget Blåkulla (Fjällhalsen 681).
En riktigt GLAD PÅSK på er alla, kärringar som gubbar!

Skottskador på väg

2011-04-18T21:29:00.004+02:00

Lojakten är avblåst och trädens skottskjutning har ännu inte börjat. På våra vägar pågår dock full skottskjutning. Tjälskotten fyller grusvägarna och virkestransporterna begränsas genom att högsta tillåtna axeltryck sänks. Det hjälper inte med bra bärighet på skogsbilvägarna om de allmänna vägarna ser ut som på den här bilden.

I dagens ÖP finns på sidan 4 en pedagogisk beskrivning av hur olika typer av tjälskador uppstår, tyvärr verkar den saknas på webversionen.

Stolpe in

2011-04-16T23:45:00.003+02:00

Mitt förra blogginlägg avslutades i moll med tanke på allt virke som åker ut ur Jämtland i oförädlat skick. Som motvikt lägger jag här in en bild från Fyrås Trä utanför Hammerdal. Där gör man småstolpar av virke som annars bara skulle blivit massaved. Bra för skogsägaren som får bättre betalt för virket och bra för bygden som får arbetstillfällen och skatteintäkter. Mera sånt!

Raka vägen

2011-04-14T21:56:00.004+02:00

Har kört en del bil i Norrlands inland den här veckan. Man behöver inte precis trängas på vägarna där. Som synes behöver man inte heller svänga särskilt mycket. Den här raksträckan mätte jag upp till 2,6 kilometer och ändå var det inte den längsta.

Något man verkligen behöver den här tiden på året är bra stötdämpare. Tjällossning pågår och bitvis känns det mer som om man är på Liseberg än Europaväg 45. Och aldrig under året ser man så mycket virke längs vägarna som väntar på att transporteras bort - raka vägen bort från Norrlands inland.

Arbetsläger i Hemavans rike

2011-04-12T23:59:00.006+02:00

Jag mötte en del misstänksamma miner när jag förra veckan berättade att förstafemman skulle till Hemavan på ett tre dagars arbetsmöte. Här publicerar jag därför ett foto som visar att vi verkligen jobbar intensivt och inte är ute och turistar. Vädergudarna har befrämjat vårt arbete genom att lägga en våt grå slöja över solen och nejden. Vi jobbar, sover och äter, i nu nämnd storleksordning, i en och samma stuga. Väggarna är snart helt tapetserade med blädderblocksblad där vi rett ut en del stora frågor i projektet Krafthandling Skog.

Vänder man kameran åt andra hållet så kommer man till vårt kreativa Skogsrike. Eskil Erlandsson har ju efterlyst idéer till Skogsriket Sverige. Dom finns här i Hemavans rike.

Korta varor

2011-04-09T23:39:00.003+02:00

Kortvirkesmetoden var en av drivningsmetoderna jag fick lära mig om under min utbildning på Skogis. Det här måste väl ändå vara en extrem avart av den? Bra dock att få den fula blågranen i tomtgränsen direktstyckad så att den passar i köksspisen.

Skatorna som hade sitt bo i blågranen blev mindre nöjda med exproprieringen av blågranen. De hämnades genom att bygga ett nytt bo i ornäsbjörken två meter utanför vår balkong. Blågranshuggaren fick snabbt omskola sig till trädklättrare och skatborivare. Rivningsuppdraget lyckades ...... trodde vi. Två dagar senare hade skatorna byggt ett nytt bo på samma ställe. Upp med stegen och fram med krattan igen. Jag befarar att sista avsnittet i den här följetongen inte är skrivet. "Fortsättning följer".

3x3x3

2011-04-07T20:53:00.007+02:00

Vilken lyxig vecka! På tre dagar har jag på tre olika ställen i landet arbetat tillsammans med tre av mina projektledare i Krafthandling Skog. Kristin och jag inledde veckan med ett dygns (med avbrott för mat och sömn) arbete i Stockholm med upplägget av vår grundkurs för nya skogsägare. Två hjärnor tänker bättre än en ..... och roligare blir det också.

Sen drog jag upp till Mats i Luleå för att vara med på deras pilotutbildning i personlig rådgivning. Där fick jag träffa ett gäng erfarna inspektorer med höga ambitioner och många kloka reflektioner. Guld värt för en centralbyråkrat från Stockholm.

Idag har jag på hemmaplan i Östersund träffat Mårten, m fl, för att stämma av nuläge och några knäckfrågor i projektet. Att vara projektledare är att vara katalysator, att få igång processer utan att själv delta/förbrukas. Enligt Wikipedia är det ibland svårt att skilja en katalytisk reaktion från en stökiometrisk. Där tror jag det är dags att avsluta denna kemifilosofiska analys. Kan i alla fall konstatera att jag får energi av att träffa mina katalysatorer.

Hockey på Nordkalotten

2011-04-05T22:32:00.005+02:00

Hockeykväll bland Skellefte-fans. Från en periods misströstan till två mer hoppfulla perioder och ett målcrescendo de sista skälvande minuterna, tyvärr med ett mål för mycket åt fel håll. Platsen för dramat är Hotell Nordkalotten i Luleå så säkerligen finns det en och annan här som hämnas förra veckans Luleförlust genom att gotta sig med Färjestad. Jag gottar mig åt att vara på ett hotell byggt av övergrova växtvridna furustockar. Varje stock är ett konstverk. Jag gottar mig också åt att få tillbringa morgondagen med ett gäng erfarna skogsinspektorer som ska vässa sin personliga rådgivning och sina målsamtal. Jag trivs i Norrbotten. Här är det inga krusiduller och dolda agendor utan raka puckar. Lite snack och mycket hockey för att fortsätta på den inledande linjen. Vi får se imorgon om det blir några mål - samtal.

Lyckans läger

2011-04-03T20:04:00.006+02:00

Om det över mina läppar tidigare kommit några negativa ord om skoteråkning i fjällen så tar jag härmed tillbaka dem. Tack vare goda vänner och deras skotrar kunde i helgen även jag med min onda fot komma ut på fjället efter två månader i fjäll-celibat. Skoteråkning under ordnade former , på skoterled i måttlig fart med mogen chaufför ingår numera i av mig certifierad friluftsverksamhet. På vår tur i södra Årefjällen passerade vi Lyckans läger, en avskilt belägen fiskecamp vid stranden av en fjällsjö. Det var för långt fotohåll så jag plockade fram den här bilden från nätet istället. Det fanns ingen vinterbild så det fick bli en sommarbild istället. Oavsett årstid så fångades jag av namnet Lyckans läger. För aldrig är det väl så lätt att känna lycka som när man befinner sig mitt ute i vår fria natur, utan tidtabeller, kassaköer och bantningstips. Där ute växer lyckan faktiskt på träd. I Lyckans läger.

O-Hållbart

2011-04-01T22:20:00.004+02:00

O-Hållbart var den provakativa titeln på Skogsstyrelsens konferens om "Skogen, friheten, ansvaret" som jag bevistade igår. Dagen till ära var Skogsstyrelsens personal klädda i grön slips/scarf istället för rutig skjorta (ja de hade förstås skjorta nu också, men inte rutig). Grön slips innebar dock inte grönt ljus för skogsbrukets "frihet under ansvar". Föryngringarna måste bli bättre, röjningarna fler och naturhänsynen bättre menade myndigheten. Eskil Erlandsson uttryckte en mer optimistisk tilltro till att vi kan klara att bedriva skogsbruk med frihet under, inte bara ansvar, utan stort ansvar. Konferensen avrundades med ett konstaterande att det behövs mer dialog om roller, åtgärder och resultat. Någon dialog fanns dock inte plats för denna dag ...... för hur ska man kunna ha en dialog när möjligheterna till kommunikation mellan deltagarna ser ut som på denna OverHead-bild.

ERFArenheter från Dunker

2011-03-30T22:52:00.010+02:00

Har idag hämtat inspiration och energi hos en av skogens gedigna missionärer. Ute i det småbrutna landskapet i Dunker har han byggt upp en egen utbildningsarena för dem som vill ta motorsågskörkort. Inne i kurslokalen hittade jag denna egenhändigt konstruerade kvistningsattrapp. Ute i maskinhallarna kan deltagarna under tak och med belysning finslipa kapning och instick med sågen. De här fiffiga fågelholkarna utgör bevis på att man behärskar sin motorsåg.

Egentligen var jag där för att inhämta erfarenheter från den skogliga ERFAgrupp (=erfarenhetsgrupp) som finns i bygden sedan fem år tillbaka. Förutom ERFAerfarenheterna fick jag med mig inspirationen från ett landsbygdsföretag med bl a följande verksamhetsgrenar; eget skogsbruk, viltförvaltning, brännvedsproduktion, utbildning, vägförvaltning, trädfällning, snöröjning. Lägg därtill ett gott samtal om skogsägande och skogsägarrörelsen nu och i framtiden så förstår ni att jag haft en bra dag på jobbet.

Fri som en fågel

2011-03-28T17:12:00.005+02:00

Äntligen fri!!! Igår kunde jag efter två månader på kryckor äntligen köra bil själv. Slut på livegenskap, husarrest och beroende av skjuts. Jag är ingen extrem bilkramare men jag vill ha frihet att bo och jobba där jag trivs, träffa släkt och vänner och utöva mina fritidsintressen på tider och platser som passar mig. Jag tycker det är tragiskt att så många ungdomar idag avstår från att ta körkort och därmed begränsar sig till ett urbant liv. Tåg och bussar i all ära men utan bilen dör landsbygden. Det är opportunt att förkasta bilen, klassa den som samhällets miljöfiende nr 1. Jag tror istället på teknikens utveckling. Kan vi lägga resurser på att flyga till månen så måste det väl gå att utveckla mer miljövänliga bilar? Fri som en fågel - igår såg jag också årets första tofsvipa. Jag kör och hon flyger nu mot ljusare tider.

Fjärilar och trähus

2011-03-25T23:52:00.003+01:00

Det sägs ju att en fjärils vingslag på ena sidan jorden kan starta en orkan på andra sidan. Vad ska då inte en jordbävning i Japan kunna starta här hos oss? Stor hausse för trähustillverkarna spekuleras det vilt om i media. Jag pratade idag med en trähustillverkare som förklarade att det inte bara är att knäppa med fingrarna och börja exportera. Husen måste redan från början tillverkas så att de är anpassade till att transporteras i container. Det är egentligen bara ett företag i Sverige som är helt inriktade på den typen av export. Det är ett Japanägt företag, Tomoko-hus, i Insjön. Det ska bli spännande att se vad som händer med Insjön de närmaste åren. Ett gammalt talessätt far genom huvudet men det tar emot att skriva det när så oerhört många människor i Japan har det så svårt nu.

Kul-tur på jobbet

2011-03-22T19:04:00.004+01:00

Det har blivit många hiss-turer under mina två halta månader. Det är inte alltid så kul turer. På kontoret i LRF-huset i Stockholm satt en dag ett anslag om konstutställning på plan 9. Jag nappade på det, kunde ju vara kul med en kultur-tur, dessutom ända upp till plan 9 istället för min vanliga destination på plan 8.
Det gjorde gott med lite kultur i vardagen, särskilt när jag hittade den här tavlan. När jag läste texten kände jag tydligt hur en liten rund och varm rödhake från skogslandskapet där ute fladdrade in i kontorslandskapet. Smaka på orden - "och eldskenet är över rödhakens bröst så länge han lever och skogens själ i hans ögon".

Verktygslåda i gott sällskap

2011-03-20T22:44:00.001+01:00

När jag i fredags besökte Mellanskogs kontor i Flen fick jag en glad överraskning. Kraftsamling Skogs pedagogiska verktygslåda stod där i all sin glans. Ja glansen var i och för sig svår att se eftersom lådan var täckt av tidningar och stod bakom en sopkorg. Men hellre det än undangömd i något avlägset förråd. Tanken med verktygslådan är ju att den ska finnas lätt tillgänglig när det är dags för kurs, skogsdag eller annan pedagogisk tillställning i skogen. I den finns diverse pedagogiska hjälpmedel. Här verkar man dessutom ha kompletterat med andra bra-att-ha-grejer som stamtrissor och första förband.

Sitt på händerna

2011-03-18T22:15:00.007+01:00

Turné för att vaska fram bästa möjliga utbildning för våra skogliga rådgivare. Coachande förhållningssätt i Östersund ena dagen och målträffsmodellen i Flen nästa dag. Konststycket är att hjälpa skogsägaren att själv komma fram till vad hon, eller han, vill istället för att peka med hela handen. Kruxet är att vi skogsmullar skolats mer till att vara uppslagsböcker om skog och skogsbruk än förlösare av människors vilja och idéer. Bästa tipset - sitt på händerna så hoppar skogsägaren högre!

Skog till nytta eller nöje?

2011-03-16T22:40:00.005+01:00

"Borta bra" lyder just nu rubriken på en annons från en av våra större banker. Annonsen går ut på att banken kan hjälpa den som bor långt borta från sin fastighet. "Att äga en fastighet på landet ska vara ett långsiktigt nöje" skriver man också i annonsen.

Är det dithän vi är på väg, att skogsägandet placeras på nöjeskontot? Jag är den första att medge att skog är kul, men jag tycker också att det är oerhört viktigt att skog ger nytta. Nytta för den som äger den, nytta för sysselsättning och försörjning på landsbygden. Visst kan borta vara bra, men bäst är ändå om skogen får ge långsiktig nytta för dem som lever och verkar hemma ........ tycker jag.

Om sannolikhet

2011-03-13T22:57:00.005+01:00

Inte kunde jag tro i torsdags när jag filosoferade om skifferlagren under vårt hus att berggrunden skulle rämna i Japan dagen därpå. Så oerhört små vi är när naturens krafter ryter till. Då bleknar problemen med en spik i foten och ett extra borrhål till ingenting.
Och vem kunde tro att det osannolika skulle kunna hända - igen?! Före Harrisburg var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända (fritt citerat efter en klok man) och sen kom Tjernobyl och sen kom Fukushima.

Underjordiska borrar

2011-03-10T21:07:00.005+01:00

Imorse väcktes jag av min makes ivriga stämma. Borrarna är här nu, sa han. Lille gubben, tänkte jag, nu har du allt mardrömmar. Inte ens märgborrarna svärmar i mars, än mindre granbarkborrarna som vi alla bävar för.
Nu var det inte dom borrarna han menade. Det var brunnsborrarna som hade kommit, de som skulle rädda vår bergvärmeslang som sprungit läck. Någon direkt räddning blev det nu inte, istället ett nytt borrhål på 200 meter och xxxxx kronor. Märkligt att det 1991 med dåtidens värmepump räckte med 130 meter och att dagens moderna pump behöver 200 meter för att värma samma hus. Borde inte utvecklingen gå åt motsatt håll?
Tack vare borrarna, de tvåbenta alltså, har jag idag fått en del underjordisk lokalkännedom. Jordlagret utanför vårt hus är 9 meter tjockt. Grundvattnet har lagt sig till ro 15 meter ner i borrhålet. Berggrunden, åtminstone de 191 borrade metrarna, består av skiffer, oklart vilken sort. Ivrigt googlande pekar åt Andersöskiffer, men vad det är har jag inte lyckats lista ut. Svart som synden var den i alla fall när borrmjölet uppblandat med vatten vällde ur slangen och in i containern. Synd var det också att vår grusgång blev svart som synden när containerluckorna visade sig vara öppna så att skiffervällingen översvämmade vår uppfart. Nu behöver den dechiffreras.

Internationella skogskvinnodagen

2011-03-08T00:38:00.003+01:00

Idag är det internationella kvinnodagen. I år är det internationella skogsåret. Alltså måste det väl idag vara internationella skogskvinnodagen? Det vore på sin plats med tanke på hur mycket brännved kvinnor världen över samlar och bär hem. Även med tanke på hur mycket pappersvaror kvinnor fraktar hem från affärerna. Och dagens svenska gallringsskogar, vilka var det som satte de plantorna på 60-talet? Jo det var säsongsarbetande husmödrar som med omsorg om varje planta lade en rejäl grund för framtidens skogar. Hatten av för skogens kvinnor!
Jag roade mig med att räkna studenterna på skogiskurs 2009-14 och fann 30% kvinnor! Det är lysande jämnt jämfört med 70-talet när %-talet låg på mellanölsnivå. 30% sägs ju vara den magiska gräns när en minoritet upphör att vara minoritet. Tänk den dag 30% av de ledande befattningarna i skogsnäringen innehas av kvinnor.

P.S. Jag kom just på att den här länken är värd ett besök, inte bara på internationella skogskvinnodagen, utan alla dagar. Goda förebilder kan vi aldrig få för mycket av. D.S.

P.P.S. Hittade en debattartikel som lyfter just skogens kvinnor idag. D.S.

Skogskloka frön

2011-03-05T00:02:00.002+01:00

Hur fixa 180 påsar med 34 granfrön i varje? Jo, med hjälp av en händig dotter kommer man en bra bit på väg.
Varför fixa 180 påsar med 34 granfrön i varje? Jo, med hjälp av dem kan man tydliggöra hur viktigt ett aktivt skogsbruk är som en del av lösningen på klimatproblemet. Välj att sätta 34 förädlade granplantor istället för 34 oförädlade och den tillväxtökningen kompenserar tre månader av ditt CO2utsläpp. Plantera fyra hektar med förädlade granplantor och kompensera för ett helt liv.

Skogsstyrelsen - I like!

2011-03-02T00:10:00.000+01:00

Häromdagen fick jag brev från Skogsstyrelsen. Vojne, vojne var min första reaktion. När jag väl hade öppnat brevet blev jag istället varm i hjärtat och nästan lite våt i ögat. Istället för att smyga runt och kolla om vi planterat där vi avverkade för ett par år sen skriver man ett brev och frågar fint om vi har planterat (vilket vi har) och när vi tänker göra det om utifall att vi inte har gjort det än. Skogsstyrelsen frågar mig, och litar på mitt svar (hoppas jag). Frihet under ansvar.
Det känns extra kul att det för 15-20 år sedan var en skogsvårdskonsulent i Jämtland som började använda den här formen av "klarkort" på sitt distrikt för att effektivisera arbetet och kunna sätta in de personella resurserna där de bäst behövdes, inte på att springa fortare och fortare över skötsamma skogsägares hyggen. En lokal vardagsförbättring som smittat av sig. I like!

Trösterikt

2011-02-27T20:27:00.006+01:00

En tung vecka med två dödsbud och en begravning. Pär Lagerqvists ord tränger sig på - "Allt är nära, allt är långt ifrån. Allt är givet människan som lån."
En fin begravningshögtid gav ordet "trösterik" en djupare innebörd. En högtid där släkt och vänner möttes och delade goda minnen. En värdig sista fest för en man som själv ordnat så mycket för så många. Prästen talade nära och klokt om sorgen, men ännu mer om trösten som vi alla har i vårt hjärta om vi öppnar det. Då är vi trösterika, rika på tröst, och då ljusnar vägen längre fram även om den nu ligger dold i mörker.

Här hänger det inte på håret

2011-02-24T22:16:00.003+01:00

Det här är fönstret till min hårfrisering i Ås. Hur ta sig till hårfrisörskan när man hoppar på kryckor och marktjänsten är bortrest? Jo här i bygden hjälps vi åt så min frissa hämtade mig här hemma, körde mig till friseringen, fixade håret och skjutsade mig hem. Det kallar jag fullservice!
Efter fyra veckors kryckträning blev jag idag lätt övermodig och bestämde mig för att försöka åka buss hem från kontoret. Under mitt försök att med en hand få upp busskortet löpte plånboken amok och tömde sitt innehåll mitt i vinddraget från dörren. Ner på knä och plocka plastkort och annat gott och blandat. Två tjänstvilliga medpassagerare jagade flygande kvitton och fusklappar. Dessutom lyfte de upp mig på benen, eller rättare sagt benet, när det visade sig att tant Marianne inte hade tränat upp den tekniken. Väl framme i Ås hade jag nog missat min hållplats om inte bänkgrannen hade påpekat att "du ska väl av här". En annan medresenär bar min ryggsäck och såg till att jag kom av bussen på rätt ledd.

Ja det är onekligen lättare att vara halt i hembygden än i storstan. I en krönika i DN läste jag häromdagen dessa ord om livet i storstaden ".... här i sta´n blir vi inte människor för varandra fast vi är på bara två meters håll. När man är många kan man inte, hinner man inte, bli individer för varandra." Himla tur för oss halta hönor att vi inte är så många människor här i trakten då.

Export av expertis?

2011-02-22T00:10:00.002+01:00

Svenskt skogsbruk har i princip haft uthålligt brukande som ledstjärna sedan återväxtplikten infördes 1905. Det är ganska unikt globalt sett. Dagens svenska modell med kombinerade produktions- och miljömål på samma arealer är också speciellt. Vår starka skogsägarkooperation med egen virkesförädlande industri är ett tredje starkt svenskt ben. Ja, onekligen har vi en hel del värdefull kompetens att exportera till andra delar av världen där skogen inte brukas på ett uthålligt sätt och där vinsterna från skogen faller ut långt ifrån de människor som lever i, och borde kunna leva av skogen.
Vill den svenska skogssektorn exportera denna know-how och hur ska man isåfall samordna det arbetet? Idag har jag försökt sätta mig in i å ena sidan vad Skogsinitiativet är och gör och å andra sidan d:o vad gäller SIFI . Min starkt utvecklade lathetsgen signalerar dubbelarbete men ett antal allvarliga skogsmän har tittat mig djupt i ögonen och sagt att så är det inte. Jag är ännu inte övertygad om att det inte är så ...... men däremot är jag övertygad om att skogen är en fantastisk global resurs som vi alla som världsmedborgare har ett ansvar för att förvalta, nyttja och utveckla på bästa sätt.

Borrarna bidar sin tid

2011-02-19T00:03:00.005+01:00

Mellannorrlands skogsbruk bävar för den kommande barmarksperioden. Granbarkborrarna bidar sin tid. När vårvärmen kommer, den dag när det är så varmt att skogsmannen tar av sig skjortan, släpper de loss vårkänslorna, söker sig en partner och tar gamla trötta granar i besittning.
Igår träffade jag en god vän och skogsägare som för några år sedan avstod 30 ha skogsmark till ett naturreservat. Förvaltningen av naturreservatet har bla inneburit att granar har ringbarkats och granar har fällts. Inte så kul att vara rågranne där när barkborrarna festar loss. Bäva månde även de markägare som gallrat igenom sina alltför gamla granskogar i hopp om att utjämna ojämn åldersfördelning.

Livets vatten

2011-02-16T00:01:00.000+01:00

Som lunchlektyr har jag de senaste dagarna ögnat igenom den nyutkomna boken "Skogens vatten". Den är utgiven av våra fyra skogsägarföreningar som med detta visar att man tar vattenfrågorna på största allvar. Kunskap är nyckeln till att både kunna bruka våra skogar och värna våra vatten. Den här boken blir ett bra verktyg i det arbetet.
Mitt intresse för vattenfrågor började med mitt examensarbete på gymnasiet. Vi var två världsförbättrare som tog upp bottenslamprover ur en igenväxande sjö. Sedan satt vi dag efter dag vid köksbordet och krafsade igenom slamproverna med varsin tesked på jakt efter fjädermygglarver. Ju fler såna desto sämre syrehalt. Röda fjädermygglarver har nämligen massor av hemoglobin som gör att de kan leva syrefritt. Något luktsinne kan de knappast ha för då skulle de inte ha överlevt länge i det bottenslammet.
Min nästa djupdykning i vattenfrågor kom på 90-talet när jag under två år läste Mark- och vattenvård på kvartsfart. Intressant som sjutton men jag minns också hur tungt oket kändes när jag insåg att det är de minsta vattendragen som är de värdefullaste. De finns ju överallt! Varenda skogsägare har dem. Det är ett stort ansvar som kräver eftertanke och planering. Att vara med vatten är som att vara med barn, man bär på livet - livets vatten.

Veckans Land-vinningar

2011-02-13T21:23:00.006+01:00

Fredag frukost med tidningen Land smakar olika från vecka till vecka. Det senaste numret smakade mig bra. Skogsland hade dessa alerta kvinnor både på förstasidan och i ett dubbelsidigt reportage inne i tidningen. "Vi fick ut väldigt mycket av projektet Kraftsamling skog, både i det egna skogsbrukandet och i föreningen", säger skogsägaren Carina. Nu går de vidare för att i handling vässa produktionen i sin skog. Vilken ljuv musik för ett kraftsamlar-öra!
De regionala sidorna i Land Lantbruk går jag igenom varje vecka i hopp om att finna åtminstone några rader om skog. Oftast blir jag besviken. På LRF Sydosts sidor hittade jag dock den här veckan två mycket positiva skogsinslag. LRF Ungdomen i Sydost sätter skogen i centrum under våren med bl a röjningsseminarium och sikte på generationsskifte. På samma sida hittade jag också en blänkare om kvinnliga förebilder i skogsbruket, läs mer om deras nätverk här.

Hej världen!

2011-02-10T23:42:00.004+01:00

Snabba ryck, på kryckor, från fåtöljens djup till omvärldsseminarium i Sigtuna. Vilket lyft att efter tolv dygn i husarrest få lyssna till intressanta föreläsare och träffa hela landets skogsägarrörelse.
Trendspanaren Magnus Lindkvist fängslade och utmanade oss. Han hävdade med bestämdhet att idéer har sex med varandra och att Mod och Tålamod kan förvandla en avvikelse till en folkrörelse. Han tipsade oss också om fyra Framtidsförstärkare: 1) Oväntade kopplingar (ta t ex "fel" tidning i kiosken) 2) Experimentera 3) Använd misslyckanden (Super Mario var från början ett misslyckande) 4) Var tålmodig!
LRF Skogsägarnas egen globetrotter, Lennart Ackzell, tog oss med på en tänkvärd internationell skogsresa i tid och rum, från Linnés skogar som levererade beck, tjära och timmer till 2010 års klimatflyktingar (50 miljoner ?!).
Och marknaden för skogsprodukter förändras snabbt, tidningspapperet rasar och mjukpapper ökar. Just nu är 21% av Sveriges pappersproduktion tidningspapper och 3% mjukpapper. Hmmm. Omställningen av Domsjöfabriken till dissolvingmassa ("textilmassa") var framsynt och lär 2010 ha genererat en vinst på 500 milj kr. Nu följer Södra efter och ställer om en massalinje i Mörrum. Summa Sumörrum så är framtiden redan här, den är bara ojämnt fördelad.

Från djupet av min fåtölj

2011-02-07T18:53:00.004+01:00

"Från en skogsmulles horisont" har jag satt som varudeklaration på min blogg. Den horisonten ses sedan drygt en vecka tillbaka från djupet av en fåtölj och ger inte mycken blogginspiration. Deltog i dagens personalmöte via telefon och hörde arbetskamraterna glatt rapportera från New York och Bryssel innan man med stor förväntan tog emot kollegorna från de nordiska skogsägarföreningarna. Det kändes då lite torftigt att mina geografiska vyer slutar vid köksbordet 8 meter bort. Tur att internet finns så att man kan se sig om i världen även från en fåtölj. Idag ser jag att SCA gjorde en vinst på 8,6 miljarder ifjol (blir det efterlikvid till skogsägarna då?). Jag kan också läsa att den svenska möbelbranschen ökar sin export (trämöbler får vi hoppas) och att Skogsstyrelsen har gett tillstånd till avverkning av 40 ha fjällnära skog utanför Kvikkjokk (kanske den jag taxerade en sommar på 70-talet). Norra Skogsägarnas medverkan i Kenya uppmärksammas (dit åker vi till hösten) och Göran Enander blir länsöverdirektör i Skåne (sicken titel!). Tjaa, man ser ju en del även härifrån fåtöljen ..............

342 tankesmedjor

2011-02-04T22:15:00.005+01:00

Fredag är Land-dag. Land idag svämmar över av årsmötesannonser. 342 möten den närmaste veckan. Tusentals landsbygdsbor som samlas för att ta gemensamma krafttag för de gröna näringarnas viktiga framtidsfrågor? Yviga eldsjälar och jordnära genomförare som möts, en demokratisk folkrörelse, en öppen arena för alla som vill påverka sin in- och omvärld. Det förutsätter förstås att klimatet är sådant att allas röst vill och får höras och att inte årsmötets formalia täcker hela mötet med en seg deg utan jäskraft. Under mitt första år på LRF besökte jag elva årsmöten på raken och drabbades av en årsmötesdepression. Jag hoppas innerligt att det bland veckans 342 årsmöten finns många, många tankesmedjor där idéer lyfts och blandas med vilja så att årsmötet blir ett steg i det arbete som krävs för en lönsam landsbygd.

Dubbel distans

2011-02-01T18:00:00.005+01:00

Idag har jag jobbat både på och med distans. På distans genom att per telefon delta i ett möte med Future Forests värderings- och attitydforskare. Med distans därför att min skogsägarskrynkliga hjärna inte hänger med i tankarna om att allmänhetens åsikter om hur skog ska användas på sikt ska kunna vägleda våra politiker. En första undersökning bland 2000 skogsägare och 2000 "allmänhet" visar, inte direkt förvånande, att de inte tycker lika, se mer på sid 2 här. Observera "balansen" bland frågorna - 7 inom "miljömålet", 2 inom "produktionsmålet".

Jag tycker det tvärvetenskapliga greppet i Future Forest rent generellt är intressant. Jag tror också på att värderingar och attityder styr mycket mer än vi tror. Däremot tror jag inte på att fråga allmänheten om vad skogen ska användas till. Jag skulle vilja satsa bautastort på bred och lustfylld kunskapsspridning till den breda massan om skog och dess olika användningsområden. Inte nån Bror-Duktig-propaganda, som vi brukar ha, utan mångsidig och känsloladdad kunskap om Sveriges gröna ryggrad. Kan inte nån forska på hur man gör det på bästa sätt istället?

Teknikens under?

2011-01-29T23:52:00.002+01:00

En nyopererad fot minimerar just nu min fysiska räckvidd. Läge för nya vanor, t ex läsa produktguiden för min sprillans nya iPhone. Den visade sig vara skriven med så liten stil att jag bara kunde läsa rubrikerna. En av dem löd "....blackouter och ansträngda ögon". Jag antar att det är det man får om man försöker läsa texten i häftet. Jag har sett att iPhone-proffsen "nyper och drar" för att zooma in bilden. Det funkar dock inte på produktguider i papper.

En rådgivare ur nästa generation tipsade mig om att det finns en användarhandbok i själva iPhonen. Där gick det bättre att nypa och dra. Jag hittade t.o.m ett ställe där man kunde ge iPhonen raka order utan att nypa till. "Ring hem" sa jag till den, och vips så ringde det i telefonen här hemma. Teknikens under!
Fler under hittade jag under Gör det mesta av livet på språng, Multitasking, Face Time och Det finns ett program för allt. Bäst av allt var ändå att jag till slut hittade en rubrik som hette Telefon.

Yxa på skidsemester

2011-01-26T23:55:00.001+01:00

Det här är en ny fin Gränsforsyxa som jag fick av Mellanskog förra veckan. Lite pinsamt var det i och för sig att jag, projektledaren, vann yxan i deras fototävling .....men storbjuden är jag inte så jag tog smått smickrad emot den smidiga yxan. Fredag eftermiddag påbörjade jag och yxan glada i hågen vår resa hem till Jämtland. Yxan åkte som fripassagerare i den väska som jag sen skulle checka in på Arlanda. Trodde jag alltså. Ingredienserna Citybanebygge, stopp i T-banan och otillräcklig kondis gav ett annat resultat. Jag hann med planet, men bara med handbagage. Vilken säkerhetskontrollant släpper igenom en vildögd kvinna med yxa i handbagaget? Räddningen blev en packad och resklar dotter på Arlanda. Min nyvunna yxa fick följa med henne på skidsemester till Österrike. Om den inte förälskar sig i någon vedhög där nere hoppas jag att vi snart kan återförenas hemma i Jämtland. Vägen till målet kan vara lång ibland.

Tallbit i gran

2011-01-23T23:13:00.005+01:00

Januari är ju inte precis en månad man förknippar med jublande fågelsång. När vi igår taxade in på Fjällhalsen 681 efter en dag i skidbackarna möttes vi dock av av en vacker melodi från toppen av en gran. Någon sjöng i klara toner en glad och längtansfull visa som mer minde om en sprudlande vårdag än den gråvita vinter vi befinner oss i. Vi kände inte igen sången men efter några turer i en gammal beprövad fågelbok landade vi i att det måste vara en tallbit som sjöng för oss. Den kallas ibland för "dumsnut" eller "nordens papegoja" läste jag. Eftersom den lever ödsligt och långt från människor har den inte vett att vara rädd så förr hände det att man "plockade" dem ute i skogen och "dresserade" dem. Det var dumt. Dumt också att den heter tallbit när den lever i granskog.

Förstafemman på styling

2011-01-20T23:39:00.006+01:00

Arbetsmöte med förstafemman. Planering av kurser och rådgivning och rekrytering och redovisning och avtal och register dagen lång. Sen bröt vi mot alla skogsmannatraditioner och gick på entreprenörsmingel, entré 2011, på Stockholms Internationella Handelsskola . Det skadar aldrig att ta del av andras världar och idéer. Det sägs ju att "där alla tänker lika blir inte mycket tänkt".
Hjärnladyn Jenny Åkerman fick oss att på några minuter göra en egen "storyboard". Min resulterade i en kurs i skogsbruksplanens användning. Efter en handfull oliver med tillbehör satsade vi på styling för att känna oss "snyggare, gladare, nöjdare och mer förverkligade och värdefulla". Man kunde köpa en scanning, putsning eller totalförändring av sin garderob. Målgruppen för det företaget var "den som vill representera sig själv fullt ut med hjälp av sitt yttre". Insåg rätt snart att jag nog hellre fortsätter att representera mig själv fullt ut med hjälp av mitt inre.

Tidlös pedagogik

2011-01-17T08:04:00.000+01:00

När jag igår fick ett ryck och tänkte rensa ut gamla pärmar ur en hylla fastnade jag i pärmen från lärarutbildningen som jag gick för länge sen. Min pedagogiklärare Bengt Ekman klev plötsligt ut ur pärmen från sidan som var daterad 16 januari 1978. Han hade inte åldrats alls trots att det gått exakt 33 år sedan den dagen han förde in begreppet "pedagogisk grundsyn" i min värld. Vad är kunskap? Hur sker inlärning? Man lär sig det man vill veta. Jag hör och glömmer, jag ser och minns, jag gör och förstår. Allt vi lärde oss då håller fortfarande. Ta bara de elva anpassnings- och försvarsmekanismerna, de hjälper mig mest varje dag att tolka och bättre förstå vad som händer i mig och mina medmänniskor.
Bengt Ekman, du är en av de människor som betytt mest för min utveckling, både yrkesmässigt och personligt. Jag vet inte var du finns rent fysiskt nu, men din ande finns i pärmen som jag har ställt tillbaka i min bokhylla. Jag rensar hellre bort några skogliga pärmar för den kunskapen är inte tidlös.

Lamell - vilken smäll!

2011-01-14T23:58:00.000+01:00

Tjugondag Knut dansades inte bara julen, utan även Jämtlamells sågverk i Stugun, ut. Lamell råkar inte bara ligga i Stugun, Lamell är Stugun och Stugun är Lamell. Enligt tidningarna blir "bara" 25-30 personer uppsagda. 600 personer bor i Stugun. Skulle man räkna om detta till StorStockholmsperspektiv så motsvarar det 100 000 tappade arbetstillfällen där.

"Det bästa som kunde hända Jämtlamell" sa huvudägaren Maths O Sundqvist 2006 när SCA gick in som delägare i Jämtlamell. Hmmm........ 2007 tog SCA över helt och tre år senare lägger man ner sågverket. Gällösågen, med SCA som delägare, utökar nu sin produktion. När köper SCA ut Persson Invest därifrån?

Enda trösten just nu är att NWP, om man är på hugget, kan öka sin marknadsandel.

Brännhett

2011-01-11T19:00:00.003+01:00

Det skrivs mycket om trä som bränsle nu. Jämtkraft, jämtarnas eget nästintill helgonförklarade energibolag, tycker den lokala flisen är för dyr och tänker köpa flis från Canada. I Umeå köper man brasved från Värmland, och i södra Sverige kommer brännveden från Baltikum. På en av landets exklusiva skogsbloggar uppmärksammades också härom veckan förädlingsvinsterna på brasved.
Helt klart har skogsbränslet tagit plats på virkesmarknaden och, oavsett vad skogsindustrin tycker, så ska det bli spännande att som skogsägare följa prisutvecklingen på träråvara.

Nattligt möte

2011-01-08T21:58:00.003+01:00

I ett ordlöst möte under en nattlig körning fick jag mig igår en rejäl åthutning från två allvetande ögon i en oförstående nuna. Det var samma typ av blick som vissa fotgängare ger en när man stannar i sista ögonblicket framför ett övergångsställe. "Vem tror du att du är egentligen?" Dock fanns det, enligt min mening, inget övergångsställe i backen upp mot Överhallen där jag strax efter midnatt susade fram. Mitt i vägen ställde sig ändå den fyrbente fotgängaren blick stilla och spände sina allvarliga ögon i mig. Gudskelov för ABS-bromsar och fyrhjulsdrift. Ingen av oss ville sen flytta sig och vägen rymde inte oss båda i bredd. Vår ordlösa förhandling slutade efter en stund med att älgen knyckte på nacken och mycket långsamt med högdragen min tog några värdiga kliv över den höga snövallen och försvann.
Älgolyckorna i trafiken ökar , det kan man bl a se i den här statistiken. Över 6000 olyckor 2010. Kanske är det såna argument vi måste vässa för att öka avskjutningen när inte våra skogliga argument tycks räcka till? Kanske kan NTF och skogsnäringen bli bästisar?

Den heliga skrift

2011-01-04T21:35:00.004+01:00

När jag kom hem idag överraskade min man mig med en efterlängtad bok. Den passar perfekt in i den livsfas jag nu befinner mig i. I den kan jag spegla och få perspektiv på en del av mina djupa funderingar. Jag kan jämföra det vi tycker oss ha uppnått de senaste åren med högre makters mer objektiva syn på saken. På sida efter sida finns tecken att tyda, tecken som visar vad som hänt. Med hjälp av dessa kanske jag kan få bekräftelse på att våra ansträngningar spelat roll. Vilken bok är det? - jo givetvis Skogsstatistisk årsbok 2010. Den kom väldigt lägligt nu när Kraftsamling Skogs resultat ska presenteras. En del av statistiken bildar en bra bakgrund till och styrker våra egna utvärderingsresultat.

Gott slut och gott nytt

2011-01-01T22:02:00.003+01:00

På årets sista dag fick jag ännu ett bevis för landsbygdsentreprenörernas betydelse. Snöslungan pajade för vår ordinarie snöröjare och det såg ut som om vi skulle få pulsa i snön flera hundra meter med våra matkassar för nyårshelgen. Då trädde en annan av landsbygdens änglar in på arenan med sin traktor och snöslunga. Man måste ju hjälpas åt, sa han. Det är den andan och kraften som håller landsbygden levande.
Det nya året fick en bra början också. Förbrukade en del av nyårsmaten i de fantastiskt fina skidspåren i Åsarna. Jag tror inte det finns bättre spår någonstans i landet så jag betalar gladeligen spåravgiften på 40 kr för att få åka i dessa lyxspår.
Gott Nytt År önskar jag alla er landsbygdens entreprenörer

Puzzling

2010-12-29T00:05:00.000+01:00

Att lägga pussel hör julen till. I år inleddes pusslandet med detta unika pussel som mina arbetskamrater i "förstafemman" förärat mig som minne av våra år tillsammans i Kraftsamling Skog. Fotot föreställer förstås förstafemman. Visst är det lite "puzzling" att vi är sju personer i en förstafemma? Och visst är det en "puzzling" bildmiljö för ett gäng som jobbar med ökad skogstillväxt? I "Döda Fallet" i Storforsen växer ju inte en pinne. Knäck den gåtan om du kan!
Kanske hänger det ihop med att sju är ett heligt tal som står för helhet. Den bergiga miljön då - ja i Kraftsamling Skog har vi ju nästan flyttat berg. Vem kunde för fyra år sen tro att vi skulle uppnå 73000 deltagare?

Grann gran

2010-12-26T23:48:00.001+01:00

Visst är den grann, årets gran vid rådhuset i Östersund? Varje år är det olika konstnärer som smyckar den på sitt speciella sätt. I år är det är "president" Evert Ljusbergs dotter som fått den äran. Inte underligt då att den går i samma färger som den jämtländska flaggan; grönt för skogarna, blått för himlen och vitt för de snötäckta fjällen. Just nu dominerar den vita färgen hela vårt landskap även om det inte syns på fotot.

Julvärme

2010-12-22T23:57:00.000+01:00

Dan före dan före dopparedan. På väg mot den glömda rödlöken till sillen passerade jag den här hyllan i affären. 50 vedträn för 169 kr - vilket klipp, för säljaren alltså. Ca 1700 kr kubikmetern, mer än femdubbla massavedspriset. Jag hoppas att skogsägaren som levererat råvaran får sin beskärda del av kakan. Förhoppningsvis är det hon, eller han, som kapat, kluvit och paketerat veden också. Som i alla branscher är det i förädlingsledet som det går att göra pengar. Sen gäller det förstås att hitta vägen till marknaden. Och att där väcka förväntningar om njutbara mervärden som legitimerar det höga priset. När termometern visar -29 grader dan före dan före dopparedan så är nog många beredda att ge vad som helst för upplevelsen av en värmande björkvedsbrasa.

Kul på jobbet

2010-12-19T23:44:00.001+01:00

Jag gillar julkort. Inte standardkort som skickas bara för skickandets skull, men julkort med en mening och känsla bakom. I LRF ska vi inte längre skicka "fysiska" julkort. Det gör jag ändå. Bättre ett kort i handen än tio på nätet. I Kraftsamling Skog har vi varje år haft ett unikt julkort med mening och känsla bakom. Årets julkort är ett bildcollage som samtidigt är en liten slutrapport eftersom Kraftsamling Skog avslutas nu. När jag igår visade julkortet för en god vän var hans reflektion "Är ni bara ute och roar er på jobbet?" För honom är ju aktiviteter ute i skogen något som hör fritiden till. Så otroligt priviligierade vi är som i vårt arbete kan få vistas och verka ute i skogen!

I filmens underbara värld

2010-12-16T23:48:00.004+01:00

2011 är det internationella skogsåret. Det innehåller bl a en internationell filmfestival för skogsfilmer. Efter ett tips från LRF Skogsägarnas observante globetrotter bestämde vi oss för att anmäla en av våra Kraftsamling Skog-filmer (du kan se den på svenska här) i klassen "This is my forest". Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Under två veckor har jag, och en kollega som nog vill vara anonym, försökt bryta oss in på den amerikanska websajten och fylla i det mycket utförliga anmälningsformuläret. Ojojoj så många mystiska filmtermer det finns; NTSC, PAL, Digibeta, CGI. Ingenstans fanns det några välkända trygga m3sk, T24, podsoler och powerpots. Skilda världar .... och ändå inte, för nu skildrar filmens underbara värld skogens underbara värld. Håll tummarna för vår film.

Lysande landsbygd

2010-12-13T21:50:00.004+01:00

Decemberkväll i bil, mil efter mil. Sällan tycks vår landsbygd så levande som nu. Adventsgranar och stjärnor lyser upp de annars så mörka vyerna. Där man aldrig kunde tro att det fanns något liv glimtar en adventsstake fram i ett fönster. Det värmer och skapar gemenskap, här bor vi, här trivs vi. Adventsljusen vinkar till varandra och avstånden krymper.

Ja, nog är elektriciteten en välsignelse i mörkret. Tänk om den vore det i bygdens plånbok också. På mitt köksbord ligger en lapp med information om sista datum för ansökan om bygdemedel för att "främja näringslivet i bygder som berörs av vattenreglering". Några småsmulor från den gigantiska vattenkraftsindustrin som genererar så stora intäkter. Ragunda är en av landets tre största vattenkraftskommuner, och ändå en av de allra fattigaste. Det är inte kul, det är inte rätt, det är faktiskt alldeles åt h-e! Läs mer här.

Ökad produktion+god miljö=sant!

2010-12-10T22:51:00.006+01:00

Den här "omöjliga" figuren fanns med i inbjudan till seminariet "Ökad produktion+god miljö=sant?" som gick av stapeln i onsdags med mig som moderator. Så omöjligt är det nu gudskelov inte att ändra det frågetecknet till ett utropstecken, åtminstone inte om man ska tro de kloka människor som var föredragande på seminariet. Om alla skogsbrukets aktörer gör sitt bästa så ska vi nog få den svenska modellen att fungera. Idag är det ju dessutom så att ökad skogstillväxt är en miljönytta för klimat och energiförsörjning. Allt är inte längre bara svart eller vitt.
Att vara moderator på hemmaplan är extra agasamt. Skogsfolk är svårflörtade jämfört med pratglada LRFare. Det kändes dock som att det blev en riktigt skaplig dag. Det ska den här skaran aktörer ha credit för.
En offensiv entreprenör, en samarbetsvillig generaldirektör, en tvärvetenskaplig forskare, en innovativ maskintillverkare, en ambitiös distriktschef och sist, men inte minst, en klok skogsägare.

Omöjlig uppgift?

2010-12-07T23:52:00.001+01:00

Den här bilden upptar hela mig just nu. Imorgon ska den få sin lösning ...... hoppas jag.

Skogarna därhemma

2010-12-04T23:59:00.001+01:00

Avslutade en ösig vecka med ösiga Åsgård Session Band i Stora Kyrkan i Östersund. "Sweet home Alabama" blev i deras version "Skogarna därhemma". Därhemma är för de tre generationer som stod på scenen ikväll byn Åsgård i Rissna där Lindqvistarna har sina rötter. Ibland, som ikväll, "kommer Åsgård till sta´n". Tack och bock för att ni låter Åsgårds musikalitet och spelglädje smitta Östersund.
I skogarna runt Östersunds skidstadion är det också ösigt denna vecka. Där kämpar skidskyttar från hela världen mot bister kyla och aggressiva parasiter. Missa inte jaktstarten för damer söndag kl 11.30. Då blir det spännande värre.
Själva har vi i Kraftsamling Skogs förstafemma öst på i två dagar på Brunkulla Gård utanför Östersund. Det är vårt sista möte inom Kraftsamling Skogs ramar. Kluvna känslor, härligt att ha gjort succé men nostalgiskt att det roliga nu är slut. Mina gränslöst kreativa arbetskamrater överraskade med ett mycket speciellt memoryspel från åren som gått. Så här såg det ut:
Summa summarum så har jag haft några härliga dagar i "Skogarna därhemma".

Skilda världar

2010-12-01T01:24:00.003+01:00

Hade igår besök av två skogsmän från Island som vill importera Kraftsamling Skog dit. Island var en gång i tiden skogklätt men avskogades pga bl a avverkning, bete, vulkanaska och kärvt klimat. På 70-talet började man plantera skog på östra Island och i slutet av 80-talet även på andra delar av ön. Målet är att 5% av låglandet ska bli skogklätt. Det gillas inte av alla.
Avsaknaden av skogsbrukstraditioner och kunnande vill man nu råda bot på genom en studiekampanj, ungefär som Kraftsamling Skog. Storleksordningen blir dock en annan. Målet är på Island 600 deltagande skogsägare. Hos oss är det två nollor till som gäller (i slutet av antalet alltså).

Kraftsamling Alsen

2010-11-28T22:32:00.003+01:00

Söndagkväll i Alsens LRF-avdelning. Åtta eldsjälar brainstormar för Husdjursdagen 2011, tema Skogen denna gång. Husdjursdagen är ett imponerande arrangemang med över tusen besökare på Backgården i Alsen. Alltihopa riggas och genomförs av frivilliga krafter i Alsenbygden. Det är samlad landsbygdskraft det. Kraftsamling Alsen.

Passionens obändiga kraft

2010-11-25T23:51:00.000+01:00

En dag om året går mitt liv i Anders Walls tecken. Då har stipendiekommittén för Anders Walls landsbygdsstipendium möte på förmiddagen och på eftermiddagen går vi på seminarium om entreprenörskap i Uppsala Universitets ärevördiga lokaler. Anders Wall hälsade välkommen med att konstatera att det som kännetecknar en sann entreprenör är passionens obändiga kraft. Den är som en vårflod som inte går att stoppa. Den beskrivningen stämde gott på flera av föreläsarna, t ex hotellentreprenören Bicky Chakraborty (jo han heter faktiskt så) och Mikael Söderlindh med Happy Socks . Ett tänkvärt citat från dagen var "Var alltid lyhörd mot publiken, och lomhörd mot etablissemanget".

Jag är imponerad av att den snart 80-årige Anders Wall oförtrutet jobbar vidare med att lyfta fram driftiga ungdomar, t ex genom sina stipendier. En dag som idag bidrar också till att knyta band mellan näringslivet och den akademiska världen ....... vilket inte alltid är så lätt. Det befästes av den här avhandlingen som som jag fick syn på bland 38 andra avhandlingar i ett glasskåp nära utgången.

Rosor och sång

2010-11-22T23:13:00.004+01:00

Vilken dag! Kaotisk start med två timmars försenat morgonflyg och sen ankomst till Kraftsamling Skogs sista styrgruppsmöte. Intensivt möte där vi vred och vände på kappsäcken, utvärderingen och framtiden. Vår ordförande lyckades, som vanligt, lotsa styrgruppen förbi blindskär och grynnor fram till kloka slutsatser. Det är inte det lättaste med en så engagerad styrgrupp. Vid den efterföljande middagen överraskade han mig med rosor, presenter och en alldeles egen sång. Det var så många vackra ord i den sången att jag blev både rörd och generad. I en vers hade han dock fått in min akilleshäl, de urtråkiga protokollen som jag avskyr att skriva. Så här gick den versen (melodi Marianne, Marianne.....)
Marianne, Du är kraftsamlingens dam
Marianne, något mera vild än tam
På det mesta har du koll,
utom våra protokoll
Men det spelar liten roll, Marianne!

Ett stort och varmt tack från djupet av mitt hjärta till min styrgrupp som idag genomförde sitt artonde och sista styrgruppsmöte.

Stängningsdags?

2010-11-19T21:57:00.002+01:00

Det har varit mycket stängsel senaste veckan. På en temadag om snabbväxande löv enades deltagarna om att det inte är värt besväret och pengarna att satsa på trädslag som kräver stängsling för att klara sig upp ur betesbegärlig höjd. Antalet stängsel i skogarna ökar snabbt. De kräver underhåll, försämrar framkomligheten, sänker jaktarrendena och övergår så småningom till ett nedskräpningsproblem. Med detta i bagaget känns det verkligen orättvist att vår rekvisition av projektpengar för 100 meter viltstängsel till en demonstrationsyta misstänktes vara en "investering" och därmed inte stödberättigat. Tur att det är fredag så man kan stänga kiosken.

Restaurang Skogen

2010-11-16T23:58:00.000+01:00

Nog kan man bli lessen i ögat när man ser hur så här fina ungtallar i sina bästa år blir älgmat istället för framtida sågtimmer. Lärken i bakgrunden fick stå obetad denna gång.
Enda trösten denna dag, som dessutom var fars dag, var att hugga in på älgfilén till middag. Äta eller ätas? När det gäller älg är svaret givet.

Mot målgång

2010-11-13T21:49:00.003+01:00

Igår var det då äntligen dags. Dags för vår fjärde och sista tidningsbilaga från Kraftsamling Skog. Leta fram fredagens Land och bläddra dig längst in i mitten av Skogsland så hittar du den, eller titta här om du är mer digitalt lagd. Det ser så lätt ut när tidningen ligger där på bordet men OJOJOJ så mycket arbete som ligger bakom. Desto bättre känns det när den är klar.
Bra känns det också att Patriks Combo gick vidare i kvällens dansbandskamp. Inte för att de är något dansband men för att de visar att Börtnan kan producera mer än köldrekord.

Baglady corner

2010-11-10T23:52:00.007+01:00

Så här ser det just nu ut i mitt lilla hörn av kontorslandskapet i LRF-huset i Stockholm. De olika väskorna är:
1. Svart kontorsryggsäck för dator och utfyllnadspapper. Fungerar även som ryggskydd om det skulle behövas.
2. Blå-vit hemma-på-kontoret-i-Stockholm-väska som lever sitt liv i ett skåp när den inte gör mig sällskap i något av kontorets övernattningsrum.
3. Grön kabinväska som får följa med när jag reser och inte får plats med klädransonen i kontorsryggsäcken.
4. Plastkasse med grejer för vidaretransport till Ås som jag fick med mig förra veckan i utbyte mot att jag fick slagga över i yngsta dotterns inackorderingsrum i Rågsved.
5. Tygkasse 1 med de grejer jag igår natt slängde ner för att kunna övernatta på soffan hos äldsta dottern i Vällingby.
6. Tygkasse 2 som med grejer som jag idag haft med mig på ett snabbmöte på KSLA.
7. Svart handväska som för det mesta hänger kvarglömd i något annat hörn där jag varit.
Summa summarum så måste väl detta kunna kallas ett riktigt baglady-corner?
P.S. Efter en natt i LRFs övernattningsrum har jag nu tagit mig till Stockholms central. Så här ser det ut här kl fem på morgonen. Inte många bagladies här inte. D.S.

P.P.S. Jag glömde ju att visa den viktigaste bagen av alla i mitt baglady-corner, kappsäcken som vi packat hela hösten med godbitar från Kraftsamling Skog. Så här ser den ut. D.S.

Gröna vågen

2010-11-07T22:52:00.004+01:00

När snön idag ligger vit och termometern visar åtta minusgrader känns växthuseffekten långt borta. Annat var det förra veckan när jag promenerade till kontoret i Stockholm (sista biten alltså) och tittade ner i vattnet vid sidan om gångvägen. Då såg jag den här synen, vattnet var illande grönt. Lite vind i det här vattnet så kan man verkligen tala om gröna vågen. Algblomning i november! - ur led är tiden och/eller klimatet.

O herre giv mig styrka

2010-11-04T21:39:00.004+01:00

Gissa vad det här är. Det är en liten del av de 58 (fem tio åtta) frågor som Skogsstyrelsen har på vår slutrekvisition från landsbygdsprogrammet som jag lämnade in för ett halvår sedan. Det blir många timmar vid datorn den närmaste tiden. Ska bl a förklara att det inte är på min skog som röjkursdeltagarna röjt (jag skulle aldrig släppa in ett sånt högriskprojekt som en röjkurs i min skog). Ska också förklara varför det finns en taxiresa med i rekvisitionen. En enda taxiresa i ett projekt på flera miljoner kronor, inget lyxlirande precis. I mina öron ringer Owe Thörnqvists sång där Pia utgjuter sin förtvivlan och sjunger "O herre giv mig styrka....."

Vinnarbilden

2010-11-01T18:42:00.002+01:00

Jag har ju glömt att visa vinnarbilden i Kraftsamling Skogs fototävling som jag lovade. Så här ser bilden ut och juryns motivering lyder "En mycket väl komponerad bild som på ett omedelbart sätt fångar skogsägarnas intresse för sin skog." Fotografen heter Sverker Ohlsson och bor i Bromma.

I Roslagens famn

2010-10-30T23:56:00.000+02:00

Avslutade arbetsveckan med ett pass ute på en demonstrationsgård i sköna Roslagen tillsammans med Skogsägarkvinnornas nationella nätverk. Temat var skogspedagogik. Skogsbruksområdets handledare har ett förflutet som lärare och bjöd på flera godbitar ur sin repertoar av skogsaktiviteter för barn. På bilden ses deltagarna spela skogsmemory.

Utöver skog och pedagogik fick vi även njuta av levande landsbygd när den är som bäst. Gårdsvärdarna serverade förmiddagskaffe i by-puben där byborna träffas och trivs varannan fredag. Lunchen, levererad av en lokal cateringfirma, intog vi bygdegården där det även fanns ett kooperativt dagis och fritids. Hela byn andades bygemenskap och livskraft.

Grand Final

2010-10-27T21:49:00.004+02:00

YEESSS!!! Kraftsamling Skogs Grand Final blev en succé. Nästan 200 kraftsamlare träffades och trivdes. Utifrån förstafemmans packade kappsäckar summerade vi de fyra år som gått och samlade med hjälp av diverse inspiratörer kraft för det framtida vardagsarbete som väntar. Kraftsamling Skogs hederspris gick till vår pedagogiske guru Peter Bergman som betytt så mycket för våra framgångar. Stämningen i lokalen var så enhälligt hjärtevarm att den kunnat smälta glaciärer när Peter fick sitt pris.

Röj Gunnar röj!

2010-10-24T11:58:00.003+02:00

Tänk att det finns någon skoglig vinkel på allt här i livet. Under en härlig fredagkväll i kulturcentrat Hammarstrand fick vi bevittna hur Johnny B Good i Varieté Velocipeds version blev "Röj Gunnar röj".
För oss i Kraftsamling Skog ska det nu bli röja av under två dagars intensiv Grand Final. Rapport följer.

Fototävling

2010-10-20T23:55:00.000+02:00

För andra gången i mitt liv har jag varit med i juryn för en fototävling. Den här gången var det Kraftsamling Skogs egen fototävling. Vilka som vann tillkännages på tisdag på vår stora Grand Final. Till dess tiger jag som muren.

Synvilla?

2010-10-17T23:22:00.005+02:00

Nå´n gång ibland, tyvärr alltför sällan, händer det att jag känner mig riktigt effektiv. En sån dag var det i fredags. På sex timmar lyckades vi i Kraftsamling Skogs förstafemma analysera och sammanfatta 17 sidor anteckningar från elva utvärderingsträffar, förmedla detta i en tidningsintervju samt dra upp riktlinjerna för vår stora Grand Final nästa vecka. Dessutom avslutade vi dagen i tid så att alla kunde hinna hem till sin del av världen för att göra helg. En förutsättning för att få dagen att funka var att lägga mötet till Arlanda. Aldrig mer ska jag klaga på de dyra konferenslokalerna där. Effektiv och proffsig konferensservice utan tidsspillan är guld värd.
Dagen började dock något vacklande när det första jag fick se på Arlanda var denna varelse. Visserligen inte någon skär elefant ..... men tillräckligt skär för att väcka misstankar om dålig dagsform hos betraktaren.

Kraftsamling Skogs hederspris

2010-10-14T23:31:00.002+02:00

Kraftsamling Skog avslutas med en hejdundrande Grand Final den 25-26 oktober. Då ska vi fira våra framgångar men även ta sikte på och ladda för framtiden. Vi ska också dela ut Kraftsamling Skogs hederspris. Nu kan ni roa er med att fram till dess gissa vem som kommer att få det. Kanske kommer det någon ledtråd längre fram ......

ICA utvecklar landsbygden

2010-10-11T19:16:00.003+02:00

Jag har på ett bananskal halkat in på en ovanlig sorts landsbygdsutveckling. Tre ICA-handlare från Jämtland har riggat en weekendresa med direktflyg till Barcelona. Sicken grej! Den kick som denna resa ger de drygt hundra resenärerna tror jag kan ge mer landsbygdsutveckling än dussinet planeringsmöten om hur vi ska få hela landet att leva. Hurra för de entreprenörssjälar som vågar ta okonventionella grepp. Livet på landet mår bra av nya intryck och extra guldkant. Viva Jämtland!

Från tårta till Contorta

2010-10-08T01:58:00.002+02:00

Från det stora tårtkalaset på Fredensborg tidigare i veckan åkte jag direkt vidare till en nordisk konferens om främmande trädslag i Uppsala. Någon tårta fanns det inte där men massor av fakta och tyckande om Contorta. Rikstaxen visar att den producerar 39% mer än svensk tall på jämförbara marker. Dess belackare varnade för nyupptäckta svampskador i Västerbotten.

Under middagen hade jag nöjet att sitta vid två entomologer. Numera är jag väldigt tacksam att jag inte föddes som fjädertofsspinnare. Honan blir där efter larv- och puppstadiet som en "grå säck" utan vingar. När hon har lagt sina ägg faller hon till marken och dör. Vilket öde! Jag ska nog inte klaga mer på bristande jämställdhet i skogsbranschen.

Från tårta till tårta

2010-10-05T23:50:00.000+02:00

Hösten 2007 deltog jag i en av Kraftsamling Skogs handledarutbildningar. Platsen var Rimforsa och på kvällen tävlade man i tårtbakning. Tårtan skulle illustrera Kraftsamling Skogs huvudbudskap "Ökad lönsamhet genom ökad tillväxt". Så här glada var det vinnande laget då.

Idag har jag deltagit i en utvärderingsträff i samma område, denna gång på Fredensborgs Herrgård. Till kvällskaffet överraskade projektledaren med att bjuda på en kopia av segertårtan från 2007. Så här glad blev lagledaren Bosse över den nya versionen av sin vinnande tårta.

Blind leder blind

2010-10-02T22:56:00.007+02:00

Den som gjort en resa har något att berätta sägs det. Ja, nog stämmer det allt! I förrgår deltog jag på en givande utvärderingsträff på fantastiska Olofsfors bruk utanför Nordmaling. Döm om min förvåning när jag efter träffen klev ut på gården och fick se denna övning, vuxna människor som med förbundna ögon följer varandra på en armlängds avstånd. Var det månne denna träningsmetod Sverigedemokraterna använde före valet, "en blind leder en blind".
Apropå blind så åt vi häromdagen supergott renkalvinnanlår på höghöjdsrestaurangen Arctura. På menyn stod inom parentes efter denna rätt "Blind i Funäsdalen". Tur att jag visste att det finns ett företag i Funäsdalen som heter Blindh Ren AB så vi slapp tro att det var en blind ren som dött svältdöden vi åt av.

Big is Beautiful

2010-09-29T23:42:00.008+02:00

På vår regionala utvärderingsträff i Bispgården igår blev det nästan slagsmål om den här bilden när det gällde att plocka bilder för att illustrera framgångsfaktorer i Kraftsamling Skog. Kombattanterna hade något olika associationer till bilden men för mig smälte de samman ungefär så här: Med Kraftsamling Skog har vi visat vår storhet och styrka. Det vi gjort är STORT! Elefanten är, liksom vi, ett flockdjur. När vi går samman och går åt samma håll är vi oslagbara. (Personligen tycker jag elefanten är intressant för att den har så stora öron.)

Gissa vilka andra intressanta tolkningar som fanns i det här fina bildcollaget.

Lätt packning

2010-09-26T23:57:00.006+02:00

Det har varit mycket tal om packning, kappsäckar, kontar och andra packningsattiraljer på min blogg den senaste tiden. Som veckopendlare är det här med packning en evig följetong, kläder efter väder för kontorsdagar, skogsdagar, stadsdagar, mötesdagar. vardagar, helgdagar och annandagar. Min strävan är alltid att resa så lätt packad som möjligt. När jag stod vid bagagebandet på flygplatsen häromdagen insåg jag dock att det finns dom som har ännu lättare packning ...... eller vad sägs om detta minimalistiska bagage.

Konten i Kristinehamn

2010-09-23T20:49:00.004+02:00

Jag har tidigare berättat att vi nu "packar kappsäcken" i Kraftsamling Skog. Man kan packa i en kont också. Det gjorde vi idag i Kristinehamn. Ett tjog jordnära kraftsamlare vände ut och in på sina erfarenheter och tankar för framtiden. Mycket nyttigt för en centralbyråkratiserad projektledare att lyssna till. Jag tänkte hinna med ytterligare tre såna träffar de kommande två veckorna. Totalt genomförs elva träffar. Sen har vi nog stoff för arbetsinsatser under det kommande decenniet.

Tidens tand

2010-09-20T23:57:00.001+02:00

Jag hade idag en date med 88-årig jägmästare och fick mig en rejäl tankeställare över vilken teknikutveckling vi haft de senaste decennierna. Han berättade för mig om sitt livsverk, ett detaljerat planeringsunderlag baserat på 1975 års flygbilder som han hade lagt många manårs bildtolkningstid på. Det som var kalhygge då är idag gallringsskogar och hans livsverk kan bara nyttjas som historiskt jämförelsematerial. Idag kan vi istället med ständigt nya satellitbilder och modeller typ Heureka i ett nafs uppdatera, korslägga, modellera och prognostisera skogen ur alla tänkbara vinklar. Hur kommer tidens tand att fara fram med dessa metoder? Sitter jag om trettio år och berättar för något jägmästaryngel vars medlidsamma blickar viskar "Vojne, vojne! Vilket slavjobb ni gjorde på den tiden."