Ny spelplan

Jag flyttar nu tillbaka mitt bloggande till LRFs bloggportal. Hoppas du som brukar titta in på min blogg här på Blogspot följer mig även i fortsättningen. Du hittar min blogg genom att klicka här. Där kan du just nu läsa om Handslaget och Skogsdyrkarna.
Ma´ råkes!

Gökens lilla sko

Visst är den vacker, guckuskon?! Jag gillar arter som är väl synliga och inte går att förväxla med andra. Vi har gott om guckusko här i Jämtland. Jag har till och med hört sägas att här ligger guckuskons världscentrum. Därför gäller det att vara rädd om den fast vi här tycker att den är så vanlig. Gudskelov är den ingen av våra mest finkänsliga arter. Den kan ses växa i vägdiken och klarar ofta en avverkning ganska bra.
Här hemma i Ås har vi gott om guckusko inom gångavstånd från Åsvägen 39. I den här samlingen räknade jag till nästan 50 plantor.

Övervakning

Sitter På Spåret från Skövde mot Stockholm efter att ha varit på möte med Övervakningskommittén för Landsbygdsprogrammet. Det är en stor kommitté med representanter för alla möjliga och omöjliga organisationer. Programperioden är 2007-13 så det börjar dra ihop sig. Till hösten görs programändringar för att säkra upp att alla medel används. En del åtgärder, t ex startstöd och investeringsstöd, går åt som smör i solsken medan andra, t ex infrastruktur, står och stampar. Leader, med sina 63 LAG-grupper, börjar få luft under vingarna, även om det muttras en del över byråkratiska regelverk (borde kanske stavas regelvärk). Dagens bästa kommentar var "är det viktigare att göra saker rätt än att göra rätt saker?".
Mötet hölls på loftet i en flygel på Knistad Konferensgård. På loftet var det också konstutställning, bl a övervakades övervakningskommittén av det här konstverket ....... kanske en skyddsängel?

Kvinnokraft

Häromdagen tog vi en sväng till grannbyn där det var loppis i Gammelstugan. Där träffade jag Erika som var min plantbas sommaren 1970 och som jag inte träffat sen dess. Det blev ett mycket kärt återseende. Lika rakryggad som förr stod hon där, vithårig med klar blick och många minnen från alla planteringar hon ansvarat för. Jag var sexton år och hade spindelsmala armar när Erika lärde mig hantera den tunga MoDo-hackan som man både markberedde och planterade med. Hon var lugn, stark och rejäl som alla dessa kvinnor som beskogade våra hyggen på 50-, 60- och 70-talen. De gjorde stordåd i det tysta för skogsbruket utan att få några utmärkelser och tidningsrubriker. Det är deras planteringar vi gallrar idag (även om den jag gjorde 1970 blev synnerligen luckig). Erika var, och är, en av skogsbrukets starka kvinnor och kanske var hon den förebild som förde mig in på den skogliga banan.

.

Magisk midnatt

Avslutade junikvällen med en liten midnattstur till hällarna på hygget i norr. Satte mig på en sten, tittade och lyssnade in sommarnatten. Nedanför mig låg Näkten nästan spegelblank och långt borta mellan tallarna blänkte Storsjön. Från skogskanten fylldes luftrummet av småfåglarnas kärlekssånger. I fjärran hördes ett trött litet orrspel, i senaste laget kan tyckas. Det måste ha varit en gamstrek som inte fått till det ännu. Rakt över mitt huvud drog morkullan iväg, bara för att några minuter senare flyga tillbaka samma väg. Utan att se det visste jag att den skulle går ner i den nygallrade skogen ovanför vårt hus där den nog har sitt bo. Sen hörde jag den, göken i öster, östergök - tröstergök. Mina tankar gick till vänner som har det tungt just nu. Jag hoppas att östergöken hörs hos dem också.
Midnatt i juni är magiskt, det är liksom X-tra allt.

Framsynt sytt

Kursträff i Jönköping. Ett tjog skogisar med partners firade att det snart gått 39 år sedan vi började våra skogliga studier i Garpenberg. Från Alnarp i söder till Umeå i norr kom vi resande för att återförenas under två nostalgiska dygn. Skogschef, generaldirektör, skogsägare, pensionär eller andra titlar och etiketter faller bort när gamla kurskamrater återförenas. Samtalsämnena varierar från stamanalysens försvinnande 1972 till skogspolitikens tillämpning 2011. I en tvättäkta skogisträff finns också starkt traditionella inslag, t ex de röd-gröna kursvästarna, nuförtiden oftast oknäppta. På västens krage har varje kurs sitt eget kursdjur broderat. Vi har en björn, eller rättare sagt panda, på våra västar. Jag är ingen västkramare men känner mig rätt stolt över att vi redan 1972 valde WWF-symbolen till kursdjur (WWF etablerades i Sverige 1971) ......trots då gällande skogspolitik. Det var väl framsynt sytt?

Urbana rådjur

När jag igårkväll tittade ut från kontorsfönstret på Kungsholmen i Stockholm såg jag något röra sig i skymningen. Döm om min förvåning när jag ser att det är två rådjur som slagit nattläger tio meter från husväggen alldeles ovanför gatan Hornsbergs Strand och hundra meter från Essingeleden. Fotot är inget mästerverk men den skarpsynte kan se ett rådjur mitt i bilden. Här kan man verkligen prata om att stad och land möts.
På morgonen var rådjuren förstås borta. De ville väl komma iväg innan avgiften började ticka på utfarternas betalstationer. Det hade varit spännande att se dem gå iväg över någon av Kungsholmens broar. Att stanna och leva rådjursliv på Kungsholmen kan inte vara någon höjdare. Det är mycket asfalt mellan matställena.