Godisregn över inlandet

Nu spurtas det inför valet. Förra veckan avslutades med vallöften om godisregn över norrlands inland. Maud Olofsson lockade med 2 miljarder (9 nollor!!!) i statligt riskkapital för investeringar i mindre och medelstora företag i syfte att skapa nya jobb. Bra lobbat och jobbat ...... även om jag tycker mig minnas att det här vallöftet fanns med även inför förra valet.

Våga Visa Vägen

Två dagars kick-off på Sånga-Säby för den nya slimmade LRF-organisationen. Våga Visa Vägen är vår nya allitteration och mission. I uppdraget finns två prioriterade arbetsområden, livsmedel och energi. Perspektivet är hela tiden den enskilda medlemmens lönsamhet. Sex olika medlemsföretag bjöd på sig och sina produkter. Extra intressant var att två av dessa var tidigare styrelseledamöter från Scan resp Arla som nu börjat på ny kula i andra företagsformer. Den traditionella slakt- och mejerikooperationen luckras upp som en sjöis i april. Och hur kommer de energiföretag som växer fram att vara organiserade? Där finns inte mycket till kooperativa lösningar att luta sig mot .... eller luckra upp. Här gäller det att som skogsägare hålla i "fallrättigheterna" så att förtjänsten inte slinker ur händerna.

Nere vid Piteälva´

Storforsen vid Piteälven har under de senaste två dagarna varit min hemvist tillsammans med de andra i förstafemman (vår projektgrupp) och skogsägardelegationen. Det har varit kraftfullt på många sätt;

• Storforsen är respektingivande och energifull. Det är många kilowattimmar som forsar fram i frihet där.


• Förstafemman är också full av energi. Det gänget personifierar på alla sätt Kraftsamling Skog.


• En samlad skogsägarrörelse kan, och ska, vara kraftfull. Det är Kraftsamling Skog i dubbel bemärkelse.

Ändliga tillgångar

Det var en gång ett kvartsitberg

som krossades till sten

som krossades till grus

som sedan lades på Jämtlands vägar. I den lilla byn där kvartsitberget låg gav stenbrottet under några år försörjning åt många personer. Nu är det här det enda som finns kvar.

Social kapitalist

På planet hem igår stötte jag ihop med en glad ordförande för Trångsviksbolaget som just hade tagit emot priset "Årets sociala kapitalist". Priset är ett sätt att uppmärksamma dem som bidrar till att ett samhälle lever, växer och utvecklas. I motiveringen för Trångsviksbolaget står bl a att man "vänt en utflyttningsbygd till ett bubblande entreprenörscentrum". Det stämmer väl in på Trångsviksbolaget tycker jag. För att en sån liten håla ska bli så företagartät som den är krävs något mer än att förlita sig på offentliga stödinsatser. Trångsviksbolaget har stöttat med kontakter, erfarenheter, lokaler och inte minst har man lyft fram behovet av och drivit på utvecklingen av nya riskkapitallösningar. Ett stort och välförtjänt grattis till er i Trångsviken.

After Bäer

Vilken njutning att efter en svettig bärplockardag få slå sig ner i eftermiddagssolen med en kall öl. I mitt nästa liv ska jag utveckla den affärsidén. Upplevelseturism i form av bärplockning. Under dagen läcker lunch på myggfri utsiktsplats och vid hemkomsten After Bäer. Affärsidén kan generera jobb för flera personer, ex naprapat för onda ryggar och fotvårdare för skavda fötter. I väntan på nästa liv får själv fortsätta vara bästa dräng.

Renskav

Vi har i många år vistats i samma fjällområde och kan konstatera att det numera växer granar allt högre upp på fjället. Renarna gör dock vad de kan för att hålla fjället fritt från granar. Ordet renskav får en ny innebörd när man ser dessa bilder. Renskav på fjället gör inget. Värre är det om man får renskav i ungskogarna nere i skogslandet.

Stenkul

Att rekrytera ungdomar till skogsentreprenörsbranschen är inte det lättaste. Höga investeringar, långa arbetsdagar och pressade priser. Ibland, som på bilden, verkar de dock ha ganska kul med sina skogsmaskiner - stenkul!

Guldåldern

Guldåldern är här! På de rätta myrarna glimmar nu mängder av gyllene hjortron. De rätta myrarna kan vara olika från år till år ...... och de tycks glimma mer ju längre bort de ligger. Just denna spänningsfaktor är nog det som gör att även karlarna med liv och lust, utan att känna sig knapsu, jagar efter de guldgula bären. Annat ljud i skällan kan det bli när hallonen mognar.

Spårigt värre

Nog kan man bli ledsen i ögat när man ser såna här körskador efter en avverkning. Kombinationen sommaravverkning och mjuka vattenmättade skogsmarker går bara inte ihop. Den här avverkningen skulle givetvis ha gjorts på tjälad mark. De senaste årens vintrar har dock tjälad mark varit en bristvara och det lär inte bli bättre i framtidens klimat. Visst kan vi använda portabla broar för att skona bäckar och lägga riset i vägarna för att öka bärigheten men det räcker inte längre. Jag är övertygad om att det måste till en snabbare teknikutveckling med sikte på maskiner med lägre marktryck om vi ska slippa skämmas för vårt skogsbruk.

Jämtland blommar

Under veckan som gått har Jämtland haft sin verkliga blomstertid. Den stavas S t o r s j ö y r a n. Då tinar jämtarna fram, spankulerar på krogstråket, träffar långväga hemvändare och nära grannar, diggar musik och känner att det är HÄR det händer.
På Yran-lördagen, den jämtländska nationaldagen, var jag dock med om något ännu häftigare på Rätans hembygdsgård. Där samlades över tusen personer för att lyssna till Tomas Ledin som levde sina sju första år i Rätan. 51 år efter utflyttningen stod han nu där med sin gitarr. När det lokala pojkbandet The Relatives avslutade med två nummer tillsammans med Ledin visste jublet inga gränser. Det var all-time-high på alla sätt i Rätan.
Idag är festen över. Nu ska Rätans 168 fasta invånare fixa vardagslivet resten av året så att hemvändarna har en levande bygd att komma tillbaka till nästa sommar.