Livsfarlig ledning

"Livsfarlig ledning" står det på den gula skylten över järnvägsövergången. Det ligger mycket i det, särskilt när man ser hur kilometerlånga virkeståg som detta drar Jämtlands virke ut ur länet ner till kusten. Även om virkespriserna är höga idag så ligger de stora pengarna ändå i förädlingen. Merparten av virket från Jämtlands skogar förädlas utanför länet och vi jämtar står snällt stilla vid de nedfällda bommarna och tittar på när virkeståget passerar.

Skogsgraffiti

Uthålligt skogsbruk har tre dimensioner, ekonomiskt, ekologiskt och socialt. Den sociala dimensionen fick för mig en ny vinkel när jag på en skogspromenad i Kungsör hittade denna skogsgraffiti. Jag hade inte tänkt på att man kunde använda träd så här. I och för sig skar man ju anno dazumal hjärtan i barken för att befästa sin existens och sina relationer. Jämfört med det är modern skogsgraffiti ett skonsamt sätt att ropa "Hej, här är jag!"

Pyntegrönt

Kolla in dessa kuperade ädelgranar! De en gång så yviga grenarna har nog under vintern tjänstgjort i kransar på gravar och dörrar, i julgrupper och annat pynt. Nu står moderträden kvar och blygs över sin nakenhet, avklädda in på bara kroppen. Förhoppningsvis får dock pyntegröntodlaren ett bra tillskott i företagets kassa från sin unika variant av skogsbruk.

Moder Björk

Nej Lisbeth Björk, detta blogginlägg handlar inte om dig. Det handlar om föryngring av ädellöv, mest bok, under björkskärm. På väg till Torups djupa bokskogar passerade vi denna, åtminstone för mig, ovanliga lösning. Björkarna var planterade i raka rader och därunder smög sig de skuggälskande bokplantorna upp. Att björk är granens moder visste jag sen tidigare men tydligen kan den även vara bokens mor.

Sydliga skogsskador

Befinner mig på sydliga skogsnejder, närmare bestämt i Skåne. Här härjar inga hungriga tjädrar i plantskogen. Däremot ser man här och där skeletten av almar som dött av almsjuka. Tyvärr sprider sig även askskottsjukan. På det här fotot ser man en angripen ask till vänster i bilden och en almsjuk alm till höger.

Nu (t)jädrar.....

Nu jädrar är jag irriterad! Någon käkar toppknoppar och barr på de tallplantor som vi planterade med stor omsorg och kärlek ifjol. Någon som vet vem det är? Vi har våra misstankar ..... jädra tjädrar!

Femma i slöjd

Besökte häromdagen ett hus i Strånäset, Stugun, som tveklöst skulle ha betingat högsta betyg i såväl trä- som syslöjd. Kolla in snickarglädjen på fotona - vilka träbroderier! Snickarglädje är ett vackert ord tycker jag, speglar både yrkesstolthet och arbetsglädje. Trä är inte bara ett klimatsmart, utan även ett lustfyllt, byggnadsmaterial. Betong är varken eller.

Det glokala landet

Ibland beskylls Jämtland för att vara inkrökt, inskränkt, introvert, insnöat och en massa andra in-ord. Det är så in i väggen fel. Jämtland är internationellt. Nya bevis på det fick vi häromkvällen när vi besökte Sweden Mali Voices, ett musikutbyte mellan Mali och Jämtland. På det natursköna gamla danshaket Fröjdholmen möttes musiker från Afrika, Sydamerika och Överturingen i sköna toner och rytmer. Nordisk sommarnatt i sambatakt. Livet på det glokala landet är livat.

Rara kullor

Rara kullor finns inte bara i Dalarna utan även i Jämtland. Just nu står vår landskapsblomma, brunkullan, i full blom. Tack vare idoga medlemmar i en hembygdsförening och deras årliga slåtter kan vi andra njuta av denna äng med flera hundra brunkullor. En del njuter mer än andra, en del faller i extas, andra faller som synes på knä.

Nyfött land

Några dagar i Vasas skärgård väcker tankar om kolonisationens väsen. Jag menar inte stöddiga storebrorsländers kolonisation av andra, utan naturens kolonisation av det nyfödda land som reser sig upp ur havet, här med 8 mm per år. Det är fascinerande att se havtornssnåren i sitt rätta element, just här på den jungfruliga marken där inga andra växter hunnit konkurrera ut den. Att odla den konkurrenssvaga havtornen i Jämtlands bördiga Storsjöbygd tror jag inte ett smack på. Naturen har sina lagar, var växt på sin plats.
Även alen är en snabb pionjärväxt som inte lider av humusbristen på de karga landhöjningsmarker eftersom den ju kan tillgodogöra sig luftkväve. Naturen är allt bra fiffigt organiserad.
En annan intressant aspekt på landhöjningen är äganderätten. Vem äger de nya marker som stiger upp ur havet? Här i Vasa skärgård fick markägarna på öarna en gång köpa till de uppstigna markerna av staten. Vad gäller månntro på svenska sidan?

En reses testamente

30 juni 2010 - en historisk dag. Sista dagen med Christer Segersteen som ordförande för Sveriges samlade skogsägarrörelse. Den dagen samlade han oss anställda på sin gård Hamra i Östergötland för att, som han själv uttryckte det, avlämna sitt testamente och försäkra sig om att vi ska föra den rätta tron vidare. I den rätta tron finns hoppet om och viljan att skogägarna ska fortsätta att ta sitt fulla ansvar och visa att vi kan driva ett uthålligt skogsbruk, att vi kan producera virke och andra nyttigheter i balans med naturen. Där finns också en stark tro på att biomassa är nyckeln till framtiden.
Christer koncentrerar sig nu på ordförandeskapet i Södra och CEPF, den europeiska skogsägarorganisationen. Tack Christer för alla år vid LRF Skogsägarnas roder. Du har varit en stark och karismatisk ledare med ett brinnande engagemang för familjeskogsbruket. Vi har nått stora framgångar tack vare dig och ska göra vårt allra bästa för att förvalta ditt testamente.