Några dagar i Vasas skärgård väcker tankar om kolonisationens väsen. Jag menar inte stöddiga storebrorsländers kolonisation av andra, utan naturens kolonisation av det nyfödda land som reser sig upp ur havet, här med 8 mm per år. Det är fascinerande att se havtornssnåren i sitt rätta element, just här på den jungfruliga marken där inga andra växter hunnit konkurrera ut den. Att odla den konkurrenssvaga havtornen i Jämtlands bördiga Storsjöbygd tror jag inte ett smack på. Naturen har sina lagar, var växt på sin plats.
Även alen är en snabb pionjärväxt som inte lider av humusbristen på de karga landhöjningsmarker eftersom den ju kan tillgodogöra sig luftkväve. Naturen är allt bra fiffigt organiserad.
En annan intressant aspekt på landhöjningen är äganderätten. Vem äger de nya marker som stiger upp ur havet? Här i Vasa skärgård fick markägarna på öarna en gång köpa till de uppstigna markerna av staten. Vad gäller månntro på svenska sidan?
Även alen är en snabb pionjärväxt som inte lider av humusbristen på de karga landhöjningsmarker eftersom den ju kan tillgodogöra sig luftkväve. Naturen är allt bra fiffigt organiserad.
En annan intressant aspekt på landhöjningen är äganderätten. Vem äger de nya marker som stiger upp ur havet? Här i Vasa skärgård fick markägarna på öarna en gång köpa till de uppstigna markerna av staten. Vad gäller månntro på svenska sidan?
Bra fråga, det har jag aldrig tänkt på...men tomtgränsen kanske sträcker sig en bit ut om man har strandtomt? Men vad vet jag:)
SvaraRaderaHa det så gott med Marit i veckan!
Hej Marianne! Det är helt fantastiskt med nyfödda land.När jag läste din blogg kom jag att tänka på den konstgjorda ön Pepparholmen som blev gjord utav byggavfall och jord som inte kom till användning då man byggde Öresundsbron, nu efter tio år är det både växter djur och inekter som bor där. Vår jord förändras snabbt. Tack för Dina trevliga bloggar, vi ses snart hoppas jag. käthy
SvaraRadera