I mitt förra blogginlägg uttryckte jag mig lyriskt över Uno Svenningssons framträdande i Höglekardalen. Glömde att berätta om hans fascination över alla lämlar. "Mer lämlar åt folket!" löd hans nya slagord. Själv är jag inte fullt så road av lämmelexplosionen. Jag minns med fasa när lämlarna en gång i början av 60-talet invaderade Östersund. Dessutom betyder lämmelår med stor sannolikhet även sorkår och det blir dyrt för skogsägarna. Jag tror gudskelov inte att lämlarna käkar skogsplantor.Ja hursomhelst så är lämlarna lustiga djur med lustiga beteenden och "reta lämmel" har varit påskhelgens stora familjenöje. Nu fattar jag varför de vuxna när jag var liten och ettrig sade till mig att jag skällde som en lämmel.
Jag bodde i Ö-sund första hälften av 1960-talet och minns mängder av lämlar som fanns precis överallt en period. Något ovanligt som verkligen etsat sig fast, både fascinerande och rätt äckligt (alla man fick syn på var ju inte vid liv..). Men exakt vilket år var det?
SvaraRadera