Puzzling

Att lägga pussel hör julen till. I år inleddes pusslandet med detta unika pussel som mina arbetskamrater i "förstafemman" förärat mig som minne av våra år tillsammans i Kraftsamling Skog. Fotot föreställer förstås förstafemman. Visst är det lite "puzzling" att vi är sju personer i en förstafemma? Och visst är det en "puzzling" bildmiljö för ett gäng som jobbar med ökad skogstillväxt? I "Döda Fallet" i Storforsen växer ju inte en pinne. Knäck den gåtan om du kan!
Kanske hänger det ihop med att sju är ett heligt tal som står för helhet. Den bergiga miljön då - ja i Kraftsamling Skog har vi ju nästan flyttat berg. Vem kunde för fyra år sen tro att vi skulle uppnå 73000 deltagare?

Grann gran

Visst är den grann, årets gran vid rådhuset i Östersund? Varje år är det olika konstnärer som smyckar den på sitt speciella sätt. I år är det är "president" Evert Ljusbergs dotter som fått den äran. Inte underligt då att den går i samma färger som den jämtländska flaggan; grönt för skogarna, blått för himlen och vitt för de snötäckta fjällen. Just nu dominerar den vita färgen hela vårt landskap även om det inte syns på fotot.

Julvärme

Dan före dan före dopparedan. På väg mot den glömda rödlöken till sillen passerade jag den här hyllan i affären. 50 vedträn för 169 kr - vilket klipp, för säljaren alltså. Ca 1700 kr kubikmetern, mer än femdubbla massavedspriset. Jag hoppas att skogsägaren som levererat råvaran får sin beskärda del av kakan. Förhoppningsvis är det hon, eller han, som kapat, kluvit och paketerat veden också. Som i alla branscher är det i förädlingsledet som det går att göra pengar. Sen gäller det förstås att hitta vägen till marknaden. Och att där väcka förväntningar om njutbara mervärden som legitimerar det höga priset. När termometern visar -29 grader dan före dan före dopparedan så är nog många beredda att ge vad som helst för upplevelsen av en värmande björkvedsbrasa.

Kul på jobbet

Jag gillar julkort. Inte standardkort som skickas bara för skickandets skull, men julkort med en mening och känsla bakom. I LRF ska vi inte längre skicka "fysiska" julkort. Det gör jag ändå. Bättre ett kort i handen än tio på nätet. I Kraftsamling Skog har vi varje år haft ett unikt julkort med mening och känsla bakom. Årets julkort är ett bildcollage som samtidigt är en liten slutrapport eftersom Kraftsamling Skog avslutas nu. När jag igår visade julkortet för en god vän var hans reflektion "Är ni bara ute och roar er på jobbet?" För honom är ju aktiviteter ute i skogen något som hör fritiden till. Så otroligt priviligierade vi är som i vårt arbete kan få vistas och verka ute i skogen!

I filmens underbara värld

2011 är det internationella skogsåret. Det innehåller bl a en internationell filmfestival för skogsfilmer. Efter ett tips från LRF Skogsägarnas observante globetrotter bestämde vi oss för att anmäla en av våra Kraftsamling Skog-filmer (du kan se den på svenska här) i klassen "This is my forest". Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Under två veckor har jag, och en kollega som nog vill vara anonym, försökt bryta oss in på den amerikanska websajten och fylla i det mycket utförliga anmälningsformuläret. Ojojoj så många mystiska filmtermer det finns; NTSC, PAL, Digibeta, CGI. Ingenstans fanns det några välkända trygga m3sk, T24, podsoler och powerpots. Skilda världar .... och ändå inte, för nu skildrar filmens underbara värld skogens underbara värld. Håll tummarna för vår film.

Lysande landsbygd

Decemberkväll i bil, mil efter mil. Sällan tycks vår landsbygd så levande som nu. Adventsgranar och stjärnor lyser upp de annars så mörka vyerna. Där man aldrig kunde tro att det fanns något liv glimtar en adventsstake fram i ett fönster. Det värmer och skapar gemenskap, här bor vi, här trivs vi. Adventsljusen vinkar till varandra och avstånden krymper.

Ja, nog är elektriciteten en välsignelse i mörkret. Tänk om den vore det i bygdens plånbok också. På mitt köksbord ligger en lapp med information om sista datum för ansökan om bygdemedel för att "främja näringslivet i bygder som berörs av vattenreglering". Några småsmulor från den gigantiska vattenkraftsindustrin som genererar så stora intäkter. Ragunda är en av landets tre största vattenkraftskommuner, och ändå en av de allra fattigaste. Det är inte kul, det är inte rätt, det är faktiskt alldeles åt h-e! Läs mer här.

Ökad produktion+god miljö=sant!

Den här "omöjliga" figuren fanns med i inbjudan till seminariet "Ökad produktion+god miljö=sant?" som gick av stapeln i onsdags med mig som moderator. Så omöjligt är det nu gudskelov inte att ändra det frågetecknet till ett utropstecken, åtminstone inte om man ska tro de kloka människor som var föredragande på seminariet. Om alla skogsbrukets aktörer gör sitt bästa så ska vi nog få den svenska modellen att fungera. Idag är det ju dessutom så att ökad skogstillväxt är en miljönytta för klimat och energiförsörjning. Allt är inte längre bara svart eller vitt.
Att vara moderator på hemmaplan är extra agasamt. Skogsfolk är svårflörtade jämfört med pratglada LRFare. Det kändes dock som att det blev en riktigt skaplig dag. Det ska den här skaran aktörer ha credit för.
En offensiv entreprenör, en samarbetsvillig generaldirektör, en tvärvetenskaplig forskare, en innovativ maskintillverkare, en ambitiös distriktschef och sist, men inte minst, en klok skogsägare.

Omöjlig uppgift?

Den här bilden upptar hela mig just nu. Imorgon ska den få sin lösning ...... hoppas jag.

Skogarna därhemma

Avslutade en ösig vecka med ösiga Åsgård Session Band i Stora Kyrkan i Östersund. "Sweet home Alabama" blev i deras version "Skogarna därhemma". Därhemma är för de tre generationer som stod på scenen ikväll byn Åsgård i Rissna där Lindqvistarna har sina rötter. Ibland, som ikväll, "kommer Åsgård till sta´n". Tack och bock för att ni låter Åsgårds musikalitet och spelglädje smitta Östersund.
I skogarna runt Östersunds skidstadion är det också ösigt denna vecka. Där kämpar skidskyttar från hela världen mot bister kyla och aggressiva parasiter. Missa inte jaktstarten för damer söndag kl 11.30. Då blir det spännande värre.
Själva har vi i Kraftsamling Skogs förstafemma öst på i två dagar på Brunkulla Gård utanför Östersund. Det är vårt sista möte inom Kraftsamling Skogs ramar. Kluvna känslor, härligt att ha gjort succé men nostalgiskt att det roliga nu är slut. Mina gränslöst kreativa arbetskamrater överraskade med ett mycket speciellt memoryspel från åren som gått. Så här såg det ut:
Summa summarum så har jag haft några härliga dagar i "Skogarna därhemma".

Skilda världar

Hade igår besök av två skogsmän från Island som vill importera Kraftsamling Skog dit. Island var en gång i tiden skogklätt men avskogades pga bl a avverkning, bete, vulkanaska och kärvt klimat. På 70-talet började man plantera skog på östra Island och i slutet av 80-talet även på andra delar av ön. Målet är att 5% av låglandet ska bli skogklätt. Det gillas inte av alla.
Avsaknaden av skogsbrukstraditioner och kunnande vill man nu råda bot på genom en studiekampanj, ungefär som Kraftsamling Skog. Storleksordningen blir dock en annan. Målet är på Island 600 deltagande skogsägare. Hos oss är det två nollor till som gäller (i slutet av antalet alltså).