Trösterikt

En tung vecka med två dödsbud och en begravning. Pär Lagerqvists ord tränger sig på - "Allt är nära, allt är långt ifrån. Allt är givet människan som lån."
En fin begravningshögtid gav ordet "trösterik" en djupare innebörd. En högtid där släkt och vänner möttes och delade goda minnen. En värdig sista fest för en man som själv ordnat så mycket för så många. Prästen talade nära och klokt om sorgen, men ännu mer om trösten som vi alla har i vårt hjärta om vi öppnar det. Då är vi trösterika, rika på tröst, och då ljusnar vägen längre fram även om den nu ligger dold i mörker.

Här hänger det inte på håret

Det här är fönstret till min hårfrisering i Ås. Hur ta sig till hårfrisörskan när man hoppar på kryckor och marktjänsten är bortrest? Jo här i bygden hjälps vi åt så min frissa hämtade mig här hemma, körde mig till friseringen, fixade håret och skjutsade mig hem. Det kallar jag fullservice!
Efter fyra veckors kryckträning blev jag idag lätt övermodig och bestämde mig för att försöka åka buss hem från kontoret. Under mitt försök att med en hand få upp busskortet löpte plånboken amok och tömde sitt innehåll mitt i vinddraget från dörren. Ner på knä och plocka plastkort och annat gott och blandat. Två tjänstvilliga medpassagerare jagade flygande kvitton och fusklappar. Dessutom lyfte de upp mig på benen, eller rättare sagt benet, när det visade sig att tant Marianne inte hade tränat upp den tekniken. Väl framme i Ås hade jag nog missat min hållplats om inte bänkgrannen hade påpekat att "du ska väl av här". En annan medresenär bar min ryggsäck och såg till att jag kom av bussen på rätt ledd.

Ja det är onekligen lättare att vara halt i hembygden än i storstan. I en krönika i DN läste jag häromdagen dessa ord om livet i storstaden ".... här i sta´n blir vi inte människor för varandra fast vi är på bara två meters håll. När man är många kan man inte, hinner man inte, bli individer för varandra." Himla tur för oss halta hönor att vi inte är så många människor här i trakten då.

Export av expertis?

Svenskt skogsbruk har i princip haft uthålligt brukande som ledstjärna sedan återväxtplikten infördes 1905. Det är ganska unikt globalt sett. Dagens svenska modell med kombinerade produktions- och miljömål på samma arealer är också speciellt. Vår starka skogsägarkooperation med egen virkesförädlande industri är ett tredje starkt svenskt ben. Ja, onekligen har vi en hel del värdefull kompetens att exportera till andra delar av världen där skogen inte brukas på ett uthålligt sätt och där vinsterna från skogen faller ut långt ifrån de människor som lever i, och borde kunna leva av skogen.
Vill den svenska skogssektorn exportera denna know-how och hur ska man isåfall samordna det arbetet? Idag har jag försökt sätta mig in i å ena sidan vad Skogsinitiativet är och gör och å andra sidan d:o vad gäller SIFI . Min starkt utvecklade lathetsgen signalerar dubbelarbete men ett antal allvarliga skogsmän har tittat mig djupt i ögonen och sagt att så är det inte. Jag är ännu inte övertygad om att det inte är så ...... men däremot är jag övertygad om att skogen är en fantastisk global resurs som vi alla som världsmedborgare har ett ansvar för att förvalta, nyttja och utveckla på bästa sätt.

Borrarna bidar sin tid

Mellannorrlands skogsbruk bävar för den kommande barmarksperioden. Granbarkborrarna bidar sin tid. När vårvärmen kommer, den dag när det är så varmt att skogsmannen tar av sig skjortan, släpper de loss vårkänslorna, söker sig en partner och tar gamla trötta granar i besittning.
Igår träffade jag en god vän och skogsägare som för några år sedan avstod 30 ha skogsmark till ett naturreservat. Förvaltningen av naturreservatet har bla inneburit att granar har ringbarkats och granar har fällts. Inte så kul att vara rågranne där när barkborrarna festar loss. Bäva månde även de markägare som gallrat igenom sina alltför gamla granskogar i hopp om att utjämna ojämn åldersfördelning.

Livets vatten

Som lunchlektyr har jag de senaste dagarna ögnat igenom den nyutkomna boken "Skogens vatten". Den är utgiven av våra fyra skogsägarföreningar som med detta visar att man tar vattenfrågorna på största allvar. Kunskap är nyckeln till att både kunna bruka våra skogar och värna våra vatten. Den här boken blir ett bra verktyg i det arbetet.
Mitt intresse för vattenfrågor började med mitt examensarbete på gymnasiet. Vi var två världsförbättrare som tog upp bottenslamprover ur en igenväxande sjö. Sedan satt vi dag efter dag vid köksbordet och krafsade igenom slamproverna med varsin tesked på jakt efter fjädermygglarver. Ju fler såna desto sämre syrehalt. Röda fjädermygglarver har nämligen massor av hemoglobin som gör att de kan leva syrefritt. Något luktsinne kan de knappast ha för då skulle de inte ha överlevt länge i det bottenslammet.
Min nästa djupdykning i vattenfrågor kom på 90-talet när jag under två år läste Mark- och vattenvård på kvartsfart. Intressant som sjutton men jag minns också hur tungt oket kändes när jag insåg att det är de minsta vattendragen som är de värdefullaste. De finns ju överallt! Varenda skogsägare har dem. Det är ett stort ansvar som kräver eftertanke och planering. Att vara med vatten är som att vara med barn, man bär på livet - livets vatten.

Veckans Land-vinningar

Fredag frukost med tidningen Land smakar olika från vecka till vecka. Det senaste numret smakade mig bra. Skogsland hade dessa alerta kvinnor både på förstasidan och i ett dubbelsidigt reportage inne i tidningen. "Vi fick ut väldigt mycket av projektet Kraftsamling skog, både i det egna skogsbrukandet och i föreningen", säger skogsägaren Carina. Nu går de vidare för att i handling vässa produktionen i sin skog. Vilken ljuv musik för ett kraftsamlar-öra!
De regionala sidorna i Land Lantbruk går jag igenom varje vecka i hopp om att finna åtminstone några rader om skog. Oftast blir jag besviken. På LRF Sydosts sidor hittade jag dock den här veckan två mycket positiva skogsinslag. LRF Ungdomen i Sydost sätter skogen i centrum under våren med bl a röjningsseminarium och sikte på generationsskifte. På samma sida hittade jag också en blänkare om kvinnliga förebilder i skogsbruket, läs mer om deras nätverk här.

Hej världen!

Snabba ryck, på kryckor, från fåtöljens djup till omvärldsseminarium i Sigtuna. Vilket lyft att efter tolv dygn i husarrest få lyssna till intressanta föreläsare och träffa hela landets skogsägarrörelse.
Trendspanaren Magnus Lindkvist fängslade och utmanade oss. Han hävdade med bestämdhet att idéer har sex med varandra och att Mod och Tålamod kan förvandla en avvikelse till en folkrörelse. Han tipsade oss också om fyra Framtidsförstärkare: 1) Oväntade kopplingar (ta t ex "fel" tidning i kiosken) 2) Experimentera 3) Använd misslyckanden (Super Mario var från början ett misslyckande) 4) Var tålmodig!
LRF Skogsägarnas egen globetrotter, Lennart Ackzell, tog oss med på en tänkvärd internationell skogsresa i tid och rum, från Linnés skogar som levererade beck, tjära och timmer till 2010 års klimatflyktingar (50 miljoner ?!).
Och marknaden för skogsprodukter förändras snabbt, tidningspapperet rasar och mjukpapper ökar. Just nu är 21% av Sveriges pappersproduktion tidningspapper och 3% mjukpapper. Hmmm. Omställningen av Domsjöfabriken till dissolvingmassa ("textilmassa") var framsynt och lär 2010 ha genererat en vinst på 500 milj kr. Nu följer Södra efter och ställer om en massalinje i Mörrum. Summa Sumörrum så är framtiden redan här, den är bara ojämnt fördelad.

Från djupet av min fåtölj

"Från en skogsmulles horisont" har jag satt som varudeklaration på min blogg. Den horisonten ses sedan drygt en vecka tillbaka från djupet av en fåtölj och ger inte mycken blogginspiration. Deltog i dagens personalmöte via telefon och hörde arbetskamraterna glatt rapportera från New York och Bryssel innan man med stor förväntan tog emot kollegorna från de nordiska skogsägarföreningarna. Det kändes då lite torftigt att mina geografiska vyer slutar vid köksbordet 8 meter bort. Tur att internet finns så att man kan se sig om i världen även från en fåtölj. Idag ser jag att SCA gjorde en vinst på 8,6 miljarder ifjol (blir det efterlikvid till skogsägarna då?). Jag kan också läsa att den svenska möbelbranschen ökar sin export (trämöbler får vi hoppas) och att Skogsstyrelsen har gett tillstånd till avverkning av 40 ha fjällnära skog utanför Kvikkjokk (kanske den jag taxerade en sommar på 70-talet). Norra Skogsägarnas medverkan i Kenya uppmärksammas (dit åker vi till hösten) och Göran Enander blir länsöverdirektör i Skåne (sicken titel!). Tjaa, man ser ju en del även härifrån fåtöljen ..............

342 tankesmedjor

Fredag är Land-dag. Land idag svämmar över av årsmötesannonser. 342 möten den närmaste veckan. Tusentals landsbygdsbor som samlas för att ta gemensamma krafttag för de gröna näringarnas viktiga framtidsfrågor? Yviga eldsjälar och jordnära genomförare som möts, en demokratisk folkrörelse, en öppen arena för alla som vill påverka sin in- och omvärld. Det förutsätter förstås att klimatet är sådant att allas röst vill och får höras och att inte årsmötets formalia täcker hela mötet med en seg deg utan jäskraft. Under mitt första år på LRF besökte jag elva årsmöten på raken och drabbades av en årsmötesdepression. Jag hoppas innerligt att det bland veckans 342 årsmöten finns många, många tankesmedjor där idéer lyfts och blandas med vilja så att årsmötet blir ett steg i det arbete som krävs för en lönsam landsbygd.

Dubbel distans

Idag har jag jobbat både på och med distans. På distans genom att per telefon delta i ett möte med Future Forests värderings- och attitydforskare. Med distans därför att min skogsägarskrynkliga hjärna inte hänger med i tankarna om att allmänhetens åsikter om hur skog ska användas på sikt ska kunna vägleda våra politiker. En första undersökning bland 2000 skogsägare och 2000 "allmänhet" visar, inte direkt förvånande, att de inte tycker lika, se mer på sid 2 här. Observera "balansen" bland frågorna - 7 inom "miljömålet", 2 inom "produktionsmålet".

Jag tycker det tvärvetenskapliga greppet i Future Forest rent generellt är intressant. Jag tror också på att värderingar och attityder styr mycket mer än vi tror. Däremot tror jag inte på att fråga allmänheten om vad skogen ska användas till. Jag skulle vilja satsa bautastort på bred och lustfylld kunskapsspridning till den breda massan om skog och dess olika användningsområden. Inte nån Bror-Duktig-propaganda, som vi brukar ha, utan mångsidig och känsloladdad kunskap om Sveriges gröna ryggrad. Kan inte nån forska på hur man gör det på bästa sätt istället?