Puzzling

Att lägga pussel hör julen till. I år inleddes pusslandet med detta unika pussel som mina arbetskamrater i "förstafemman" förärat mig som minne av våra år tillsammans i Kraftsamling Skog. Fotot föreställer förstås förstafemman. Visst är det lite "puzzling" att vi är sju personer i en förstafemma? Och visst är det en "puzzling" bildmiljö för ett gäng som jobbar med ökad skogstillväxt? I "Döda Fallet" i Storforsen växer ju inte en pinne. Knäck den gåtan om du kan!
Kanske hänger det ihop med att sju är ett heligt tal som står för helhet. Den bergiga miljön då - ja i Kraftsamling Skog har vi ju nästan flyttat berg. Vem kunde för fyra år sen tro att vi skulle uppnå 73000 deltagare?

Grann gran

Visst är den grann, årets gran vid rådhuset i Östersund? Varje år är det olika konstnärer som smyckar den på sitt speciella sätt. I år är det är "president" Evert Ljusbergs dotter som fått den äran. Inte underligt då att den går i samma färger som den jämtländska flaggan; grönt för skogarna, blått för himlen och vitt för de snötäckta fjällen. Just nu dominerar den vita färgen hela vårt landskap även om det inte syns på fotot.

Julvärme

Dan före dan före dopparedan. På väg mot den glömda rödlöken till sillen passerade jag den här hyllan i affären. 50 vedträn för 169 kr - vilket klipp, för säljaren alltså. Ca 1700 kr kubikmetern, mer än femdubbla massavedspriset. Jag hoppas att skogsägaren som levererat råvaran får sin beskärda del av kakan. Förhoppningsvis är det hon, eller han, som kapat, kluvit och paketerat veden också. Som i alla branscher är det i förädlingsledet som det går att göra pengar. Sen gäller det förstås att hitta vägen till marknaden. Och att där väcka förväntningar om njutbara mervärden som legitimerar det höga priset. När termometern visar -29 grader dan före dan före dopparedan så är nog många beredda att ge vad som helst för upplevelsen av en värmande björkvedsbrasa.

Kul på jobbet

Jag gillar julkort. Inte standardkort som skickas bara för skickandets skull, men julkort med en mening och känsla bakom. I LRF ska vi inte längre skicka "fysiska" julkort. Det gör jag ändå. Bättre ett kort i handen än tio på nätet. I Kraftsamling Skog har vi varje år haft ett unikt julkort med mening och känsla bakom. Årets julkort är ett bildcollage som samtidigt är en liten slutrapport eftersom Kraftsamling Skog avslutas nu. När jag igår visade julkortet för en god vän var hans reflektion "Är ni bara ute och roar er på jobbet?" För honom är ju aktiviteter ute i skogen något som hör fritiden till. Så otroligt priviligierade vi är som i vårt arbete kan få vistas och verka ute i skogen!

I filmens underbara värld

2011 är det internationella skogsåret. Det innehåller bl a en internationell filmfestival för skogsfilmer. Efter ett tips från LRF Skogsägarnas observante globetrotter bestämde vi oss för att anmäla en av våra Kraftsamling Skog-filmer (du kan se den på svenska här) i klassen "This is my forest". Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Under två veckor har jag, och en kollega som nog vill vara anonym, försökt bryta oss in på den amerikanska websajten och fylla i det mycket utförliga anmälningsformuläret. Ojojoj så många mystiska filmtermer det finns; NTSC, PAL, Digibeta, CGI. Ingenstans fanns det några välkända trygga m3sk, T24, podsoler och powerpots. Skilda världar .... och ändå inte, för nu skildrar filmens underbara värld skogens underbara värld. Håll tummarna för vår film.

Lysande landsbygd

Decemberkväll i bil, mil efter mil. Sällan tycks vår landsbygd så levande som nu. Adventsgranar och stjärnor lyser upp de annars så mörka vyerna. Där man aldrig kunde tro att det fanns något liv glimtar en adventsstake fram i ett fönster. Det värmer och skapar gemenskap, här bor vi, här trivs vi. Adventsljusen vinkar till varandra och avstånden krymper.

Ja, nog är elektriciteten en välsignelse i mörkret. Tänk om den vore det i bygdens plånbok också. På mitt köksbord ligger en lapp med information om sista datum för ansökan om bygdemedel för att "främja näringslivet i bygder som berörs av vattenreglering". Några småsmulor från den gigantiska vattenkraftsindustrin som genererar så stora intäkter. Ragunda är en av landets tre största vattenkraftskommuner, och ändå en av de allra fattigaste. Det är inte kul, det är inte rätt, det är faktiskt alldeles åt h-e! Läs mer här.

Ökad produktion+god miljö=sant!

Den här "omöjliga" figuren fanns med i inbjudan till seminariet "Ökad produktion+god miljö=sant?" som gick av stapeln i onsdags med mig som moderator. Så omöjligt är det nu gudskelov inte att ändra det frågetecknet till ett utropstecken, åtminstone inte om man ska tro de kloka människor som var föredragande på seminariet. Om alla skogsbrukets aktörer gör sitt bästa så ska vi nog få den svenska modellen att fungera. Idag är det ju dessutom så att ökad skogstillväxt är en miljönytta för klimat och energiförsörjning. Allt är inte längre bara svart eller vitt.
Att vara moderator på hemmaplan är extra agasamt. Skogsfolk är svårflörtade jämfört med pratglada LRFare. Det kändes dock som att det blev en riktigt skaplig dag. Det ska den här skaran aktörer ha credit för.
En offensiv entreprenör, en samarbetsvillig generaldirektör, en tvärvetenskaplig forskare, en innovativ maskintillverkare, en ambitiös distriktschef och sist, men inte minst, en klok skogsägare.

Omöjlig uppgift?

Den här bilden upptar hela mig just nu. Imorgon ska den få sin lösning ...... hoppas jag.

Skogarna därhemma

Avslutade en ösig vecka med ösiga Åsgård Session Band i Stora Kyrkan i Östersund. "Sweet home Alabama" blev i deras version "Skogarna därhemma". Därhemma är för de tre generationer som stod på scenen ikväll byn Åsgård i Rissna där Lindqvistarna har sina rötter. Ibland, som ikväll, "kommer Åsgård till sta´n". Tack och bock för att ni låter Åsgårds musikalitet och spelglädje smitta Östersund.
I skogarna runt Östersunds skidstadion är det också ösigt denna vecka. Där kämpar skidskyttar från hela världen mot bister kyla och aggressiva parasiter. Missa inte jaktstarten för damer söndag kl 11.30. Då blir det spännande värre.
Själva har vi i Kraftsamling Skogs förstafemma öst på i två dagar på Brunkulla Gård utanför Östersund. Det är vårt sista möte inom Kraftsamling Skogs ramar. Kluvna känslor, härligt att ha gjort succé men nostalgiskt att det roliga nu är slut. Mina gränslöst kreativa arbetskamrater överraskade med ett mycket speciellt memoryspel från åren som gått. Så här såg det ut:
Summa summarum så har jag haft några härliga dagar i "Skogarna därhemma".

Skilda världar

Hade igår besök av två skogsmän från Island som vill importera Kraftsamling Skog dit. Island var en gång i tiden skogklätt men avskogades pga bl a avverkning, bete, vulkanaska och kärvt klimat. På 70-talet började man plantera skog på östra Island och i slutet av 80-talet även på andra delar av ön. Målet är att 5% av låglandet ska bli skogklätt. Det gillas inte av alla.
Avsaknaden av skogsbrukstraditioner och kunnande vill man nu råda bot på genom en studiekampanj, ungefär som Kraftsamling Skog. Storleksordningen blir dock en annan. Målet är på Island 600 deltagande skogsägare. Hos oss är det två nollor till som gäller (i slutet av antalet alltså).

Kraftsamling Alsen

Söndagkväll i Alsens LRF-avdelning. Åtta eldsjälar brainstormar för Husdjursdagen 2011, tema Skogen denna gång. Husdjursdagen är ett imponerande arrangemang med över tusen besökare på Backgården i Alsen. Alltihopa riggas och genomförs av frivilliga krafter i Alsenbygden. Det är samlad landsbygdskraft det. Kraftsamling Alsen.

Passionens obändiga kraft

En dag om året går mitt liv i Anders Walls tecken. Då har stipendiekommittén för Anders Walls landsbygdsstipendium möte på förmiddagen och på eftermiddagen går vi på seminarium om entreprenörskap i Uppsala Universitets ärevördiga lokaler. Anders Wall hälsade välkommen med att konstatera att det som kännetecknar en sann entreprenör är passionens obändiga kraft. Den är som en vårflod som inte går att stoppa. Den beskrivningen stämde gott på flera av föreläsarna, t ex hotellentreprenören Bicky Chakraborty (jo han heter faktiskt så) och Mikael Söderlindh med Happy Socks . Ett tänkvärt citat från dagen var "Var alltid lyhörd mot publiken, och lomhörd mot etablissemanget".

Jag är imponerad av att den snart 80-årige Anders Wall oförtrutet jobbar vidare med att lyfta fram driftiga ungdomar, t ex genom sina stipendier. En dag som idag bidrar också till att knyta band mellan näringslivet och den akademiska världen ....... vilket inte alltid är så lätt. Det befästes av den här avhandlingen som som jag fick syn på bland 38 andra avhandlingar i ett glasskåp nära utgången.

Rosor och sång

Vilken dag! Kaotisk start med två timmars försenat morgonflyg och sen ankomst till Kraftsamling Skogs sista styrgruppsmöte. Intensivt möte där vi vred och vände på kappsäcken, utvärderingen och framtiden. Vår ordförande lyckades, som vanligt, lotsa styrgruppen förbi blindskär och grynnor fram till kloka slutsatser. Det är inte det lättaste med en så engagerad styrgrupp. Vid den efterföljande middagen överraskade han mig med rosor, presenter och en alldeles egen sång. Det var så många vackra ord i den sången att jag blev både rörd och generad. I en vers hade han dock fått in min akilleshäl, de urtråkiga protokollen som jag avskyr att skriva. Så här gick den versen (melodi Marianne, Marianne.....)
Marianne, Du är kraftsamlingens dam
Marianne, något mera vild än tam
På det mesta har du koll,
utom våra protokoll
Men det spelar liten roll, Marianne!

Ett stort och varmt tack från djupet av mitt hjärta till min styrgrupp som idag genomförde sitt artonde och sista styrgruppsmöte.

Stängningsdags?

Det har varit mycket stängsel senaste veckan. På en temadag om snabbväxande löv enades deltagarna om att det inte är värt besväret och pengarna att satsa på trädslag som kräver stängsling för att klara sig upp ur betesbegärlig höjd. Antalet stängsel i skogarna ökar snabbt. De kräver underhåll, försämrar framkomligheten, sänker jaktarrendena och övergår så småningom till ett nedskräpningsproblem. Med detta i bagaget känns det verkligen orättvist att vår rekvisition av projektpengar för 100 meter viltstängsel till en demonstrationsyta misstänktes vara en "investering" och därmed inte stödberättigat. Tur att det är fredag så man kan stänga kiosken.

Restaurang Skogen

Nog kan man bli lessen i ögat när man ser hur så här fina ungtallar i sina bästa år blir älgmat istället för framtida sågtimmer. Lärken i bakgrunden fick stå obetad denna gång.
Enda trösten denna dag, som dessutom var fars dag, var att hugga in på älgfilén till middag. Äta eller ätas? När det gäller älg är svaret givet.

Mot målgång

Igår var det då äntligen dags. Dags för vår fjärde och sista tidningsbilaga från Kraftsamling Skog. Leta fram fredagens Land och bläddra dig längst in i mitten av Skogsland så hittar du den, eller titta här om du är mer digitalt lagd. Det ser så lätt ut när tidningen ligger där på bordet men OJOJOJ så mycket arbete som ligger bakom. Desto bättre känns det när den är klar.
Bra känns det också att Patriks Combo gick vidare i kvällens dansbandskamp. Inte för att de är något dansband men för att de visar att Börtnan kan producera mer än köldrekord.

Baglady corner

Så här ser det just nu ut i mitt lilla hörn av kontorslandskapet i LRF-huset i Stockholm. De olika väskorna är:
1. Svart kontorsryggsäck för dator och utfyllnadspapper. Fungerar även som ryggskydd om det skulle behövas.
2. Blå-vit hemma-på-kontoret-i-Stockholm-väska som lever sitt liv i ett skåp när den inte gör mig sällskap i något av kontorets övernattningsrum.
3. Grön kabinväska som får följa med när jag reser och inte får plats med klädransonen i kontorsryggsäcken.
4. Plastkasse med grejer för vidaretransport till Ås som jag fick med mig förra veckan i utbyte mot att jag fick slagga över i yngsta dotterns inackorderingsrum i Rågsved.
5. Tygkasse 1 med de grejer jag igår natt slängde ner för att kunna övernatta på soffan hos äldsta dottern i Vällingby.
6. Tygkasse 2 som med grejer som jag idag haft med mig på ett snabbmöte på KSLA.
7. Svart handväska som för det mesta hänger kvarglömd i något annat hörn där jag varit.
Summa summarum så måste väl detta kunna kallas ett riktigt baglady-corner?
P.S. Efter en natt i LRFs övernattningsrum har jag nu tagit mig till Stockholms central. Så här ser det ut här kl fem på morgonen. Inte många bagladies här inte. D.S.

P.P.S. Jag glömde ju att visa den viktigaste bagen av alla i mitt baglady-corner, kappsäcken som vi packat hela hösten med godbitar från Kraftsamling Skog. Så här ser den ut. D.S.

Gröna vågen

När snön idag ligger vit och termometern visar åtta minusgrader känns växthuseffekten långt borta. Annat var det förra veckan när jag promenerade till kontoret i Stockholm (sista biten alltså) och tittade ner i vattnet vid sidan om gångvägen. Då såg jag den här synen, vattnet var illande grönt. Lite vind i det här vattnet så kan man verkligen tala om gröna vågen. Algblomning i november! - ur led är tiden och/eller klimatet.

O herre giv mig styrka

Gissa vad det här är. Det är en liten del av de 58 (fem tio åtta) frågor som Skogsstyrelsen har på vår slutrekvisition från landsbygdsprogrammet som jag lämnade in för ett halvår sedan. Det blir många timmar vid datorn den närmaste tiden. Ska bl a förklara att det inte är på min skog som röjkursdeltagarna röjt (jag skulle aldrig släppa in ett sånt högriskprojekt som en röjkurs i min skog). Ska också förklara varför det finns en taxiresa med i rekvisitionen. En enda taxiresa i ett projekt på flera miljoner kronor, inget lyxlirande precis. I mina öron ringer Owe Thörnqvists sång där Pia utgjuter sin förtvivlan och sjunger "O herre giv mig styrka....."

Vinnarbilden

Jag har ju glömt att visa vinnarbilden i Kraftsamling Skogs fototävling som jag lovade. Så här ser bilden ut och juryns motivering lyder "En mycket väl komponerad bild som på ett omedelbart sätt fångar skogsägarnas intresse för sin skog." Fotografen heter Sverker Ohlsson och bor i Bromma.

I Roslagens famn

Avslutade arbetsveckan med ett pass ute på en demonstrationsgård i sköna Roslagen tillsammans med Skogsägarkvinnornas nationella nätverk. Temat var skogspedagogik. Skogsbruksområdets handledare har ett förflutet som lärare och bjöd på flera godbitar ur sin repertoar av skogsaktiviteter för barn. På bilden ses deltagarna spela skogsmemory.

Utöver skog och pedagogik fick vi även njuta av levande landsbygd när den är som bäst. Gårdsvärdarna serverade förmiddagskaffe i by-puben där byborna träffas och trivs varannan fredag. Lunchen, levererad av en lokal cateringfirma, intog vi bygdegården där det även fanns ett kooperativt dagis och fritids. Hela byn andades bygemenskap och livskraft.

Grand Final

YEESSS!!! Kraftsamling Skogs Grand Final blev en succé. Nästan 200 kraftsamlare träffades och trivdes. Utifrån förstafemmans packade kappsäckar summerade vi de fyra år som gått och samlade med hjälp av diverse inspiratörer kraft för det framtida vardagsarbete som väntar. Kraftsamling Skogs hederspris gick till vår pedagogiske guru Peter Bergman som betytt så mycket för våra framgångar. Stämningen i lokalen var så enhälligt hjärtevarm att den kunnat smälta glaciärer när Peter fick sitt pris.

Röj Gunnar röj!

Tänk att det finns någon skoglig vinkel på allt här i livet. Under en härlig fredagkväll i kulturcentrat Hammarstrand fick vi bevittna hur Johnny B Good i Varieté Velocipeds version blev "Röj Gunnar röj".
För oss i Kraftsamling Skog ska det nu bli röja av under två dagars intensiv Grand Final. Rapport följer.

Fototävling

För andra gången i mitt liv har jag varit med i juryn för en fototävling. Den här gången var det Kraftsamling Skogs egen fototävling. Vilka som vann tillkännages på tisdag på vår stora Grand Final. Till dess tiger jag som muren.

Synvilla?

Nå´n gång ibland, tyvärr alltför sällan, händer det att jag känner mig riktigt effektiv. En sån dag var det i fredags. På sex timmar lyckades vi i Kraftsamling Skogs förstafemma analysera och sammanfatta 17 sidor anteckningar från elva utvärderingsträffar, förmedla detta i en tidningsintervju samt dra upp riktlinjerna för vår stora Grand Final nästa vecka. Dessutom avslutade vi dagen i tid så att alla kunde hinna hem till sin del av världen för att göra helg. En förutsättning för att få dagen att funka var att lägga mötet till Arlanda. Aldrig mer ska jag klaga på de dyra konferenslokalerna där. Effektiv och proffsig konferensservice utan tidsspillan är guld värd.
Dagen började dock något vacklande när det första jag fick se på Arlanda var denna varelse. Visserligen inte någon skär elefant ..... men tillräckligt skär för att väcka misstankar om dålig dagsform hos betraktaren.

Kraftsamling Skogs hederspris

Kraftsamling Skog avslutas med en hejdundrande Grand Final den 25-26 oktober. Då ska vi fira våra framgångar men även ta sikte på och ladda för framtiden. Vi ska också dela ut Kraftsamling Skogs hederspris. Nu kan ni roa er med att fram till dess gissa vem som kommer att få det. Kanske kommer det någon ledtråd längre fram ......

ICA utvecklar landsbygden

Jag har på ett bananskal halkat in på en ovanlig sorts landsbygdsutveckling. Tre ICA-handlare från Jämtland har riggat en weekendresa med direktflyg till Barcelona. Sicken grej! Den kick som denna resa ger de drygt hundra resenärerna tror jag kan ge mer landsbygdsutveckling än dussinet planeringsmöten om hur vi ska få hela landet att leva. Hurra för de entreprenörssjälar som vågar ta okonventionella grepp. Livet på landet mår bra av nya intryck och extra guldkant. Viva Jämtland!

Från tårta till Contorta

Från det stora tårtkalaset på Fredensborg tidigare i veckan åkte jag direkt vidare till en nordisk konferens om främmande trädslag i Uppsala. Någon tårta fanns det inte där men massor av fakta och tyckande om Contorta. Rikstaxen visar att den producerar 39% mer än svensk tall på jämförbara marker. Dess belackare varnade för nyupptäckta svampskador i Västerbotten.

Under middagen hade jag nöjet att sitta vid två entomologer. Numera är jag väldigt tacksam att jag inte föddes som fjädertofsspinnare. Honan blir där efter larv- och puppstadiet som en "grå säck" utan vingar. När hon har lagt sina ägg faller hon till marken och dör. Vilket öde! Jag ska nog inte klaga mer på bristande jämställdhet i skogsbranschen.

Från tårta till tårta

Hösten 2007 deltog jag i en av Kraftsamling Skogs handledarutbildningar. Platsen var Rimforsa och på kvällen tävlade man i tårtbakning. Tårtan skulle illustrera Kraftsamling Skogs huvudbudskap "Ökad lönsamhet genom ökad tillväxt". Så här glada var det vinnande laget då.

Idag har jag deltagit i en utvärderingsträff i samma område, denna gång på Fredensborgs Herrgård. Till kvällskaffet överraskade projektledaren med att bjuda på en kopia av segertårtan från 2007. Så här glad blev lagledaren Bosse över den nya versionen av sin vinnande tårta.

Blind leder blind

Den som gjort en resa har något att berätta sägs det. Ja, nog stämmer det allt! I förrgår deltog jag på en givande utvärderingsträff på fantastiska Olofsfors bruk utanför Nordmaling. Döm om min förvåning när jag efter träffen klev ut på gården och fick se denna övning, vuxna människor som med förbundna ögon följer varandra på en armlängds avstånd. Var det månne denna träningsmetod Sverigedemokraterna använde före valet, "en blind leder en blind".
Apropå blind så åt vi häromdagen supergott renkalvinnanlår på höghöjdsrestaurangen Arctura. På menyn stod inom parentes efter denna rätt "Blind i Funäsdalen". Tur att jag visste att det finns ett företag i Funäsdalen som heter Blindh Ren AB så vi slapp tro att det var en blind ren som dött svältdöden vi åt av.

Big is Beautiful

På vår regionala utvärderingsträff i Bispgården igår blev det nästan slagsmål om den här bilden när det gällde att plocka bilder för att illustrera framgångsfaktorer i Kraftsamling Skog. Kombattanterna hade något olika associationer till bilden men för mig smälte de samman ungefär så här: Med Kraftsamling Skog har vi visat vår storhet och styrka. Det vi gjort är STORT! Elefanten är, liksom vi, ett flockdjur. När vi går samman och går åt samma håll är vi oslagbara. (Personligen tycker jag elefanten är intressant för att den har så stora öron.)

Gissa vilka andra intressanta tolkningar som fanns i det här fina bildcollaget.

Lätt packning

Det har varit mycket tal om packning, kappsäckar, kontar och andra packningsattiraljer på min blogg den senaste tiden. Som veckopendlare är det här med packning en evig följetong, kläder efter väder för kontorsdagar, skogsdagar, stadsdagar, mötesdagar. vardagar, helgdagar och annandagar. Min strävan är alltid att resa så lätt packad som möjligt. När jag stod vid bagagebandet på flygplatsen häromdagen insåg jag dock att det finns dom som har ännu lättare packning ...... eller vad sägs om detta minimalistiska bagage.

Konten i Kristinehamn

Jag har tidigare berättat att vi nu "packar kappsäcken" i Kraftsamling Skog. Man kan packa i en kont också. Det gjorde vi idag i Kristinehamn. Ett tjog jordnära kraftsamlare vände ut och in på sina erfarenheter och tankar för framtiden. Mycket nyttigt för en centralbyråkratiserad projektledare att lyssna till. Jag tänkte hinna med ytterligare tre såna träffar de kommande två veckorna. Totalt genomförs elva träffar. Sen har vi nog stoff för arbetsinsatser under det kommande decenniet.

Tidens tand

Jag hade idag en date med 88-årig jägmästare och fick mig en rejäl tankeställare över vilken teknikutveckling vi haft de senaste decennierna. Han berättade för mig om sitt livsverk, ett detaljerat planeringsunderlag baserat på 1975 års flygbilder som han hade lagt många manårs bildtolkningstid på. Det som var kalhygge då är idag gallringsskogar och hans livsverk kan bara nyttjas som historiskt jämförelsematerial. Idag kan vi istället med ständigt nya satellitbilder och modeller typ Heureka i ett nafs uppdatera, korslägga, modellera och prognostisera skogen ur alla tänkbara vinklar. Hur kommer tidens tand att fara fram med dessa metoder? Sitter jag om trettio år och berättar för något jägmästaryngel vars medlidsamma blickar viskar "Vojne, vojne! Vilket slavjobb ni gjorde på den tiden."

Skratta eller gråta?

Idag fick jag det yttersta beviset för att Kraftsamling Skog är ett framgångsrikt koncept. Jag hörde nämligen berättas hur en representant för ett stort skogsbolag kontaktat SV, Studieförbundet Vuxenskolan, för att resonera om att lägga upp en kampanj i samma anda som Kraftsamling Skog. Det får väl anses som glädjande att vi blivit stil-ikoner men nog är det sorgligt låg moral att försöka planka in på detta sätt. Vilket klavertramp att dessutom gå till just SV som har LRF som en av sina tre grundorganisationer. All heder åt SVs representant som sa blankt nej till förslaget.

Nu packar vi kappsäcken

Nu packar Kraftsamling Skog kappsäcken för framtiden. Med start imorgon genomförs under tre veckor tolv stycken regionala träffar där fotfolket i Kraftsamling Skog, de som gjort jobbet, samlas för att vaska fram det bästa från de tre år som gått och packa det i en matnyttig kappsäck (=matsäck?) för skogsägarföreningarnas och LRFs fortsatta vardagsarbete. Parallellt med detta pågår sista fasen i utvärderingen av Kraftsamling Skogs effektmål. Om tre veckor vet vi alltså om Kraftsamling Skog varit till någon nytta. Pirrigt värre!

Skogsbilväg to hell

Det torde knappast ha varit en skogsbilväg som inspirerade till AC/DC:s skiva "Highway to hell", knappast heller till Led Zeppelins "Stairway to heaven". I ett vägkors långt, långt ute i obygden hittade vi dock idag dessa vägskyltar.
Kusbölehelvetet, som den ena skylten pekade mot, var verkligen värt ett besök, en Storsjöbygdens Small Canyon med urgammal röding och mystisk helvetesbäck.
Vägen mot Ingenting utforskade vi aldrig. Centerpartiet har ju i årets valrörelse bytt ut begreppet "landsbygd" mot "framtidsbygd" och det vore synd att krossa den visionen med att besöka Ingenting i obygden.

Värden i den nära världen

Onsdagkväll i Krokoms Gamla Lanthandel med bildvisning om fåglar nära oss och musik av elever från Birka folkhögskola. På det kaffe med dopp i udda koppar och miljö. Ornitologens, alias distriktsläkarens, fågelbilder från Krokom höll högsta klass och kryddades med intressanta fakta. Visste du t ex att bland tofsviporna är det hannarna som tar hand om ungarna? (tofsvipor behöver ju ingen bröstpump) Nötväckans liv och leverne vid fågelbordet utanför köksfönstret kan vara väl så fascinerande som tropikernas färggranna flygfän.
Musik är alltid starkast live tycker jag, särskilt när den framförs på nya känslosamma sätt av orädda ungdomar. Vad är väl världsartister i Globen mot en musikupplevelse som detta?

Summa summarum så var det en kväll med livskvalitet på nära håll, kanske sånt som Ture Nerman tänkte på när han skrev den där vistexten om "...små nära ting".

Kul kultur-tur

Jag, som till vardags ibland höres sucka över "olönsamma" EU-projekt har idag glidit runt och njutit av ett sådant. Busstur med egen arkeolog i Östansjöbygden, byarna i brytningen mellan Storsjöbygdens bördiga silurmarker och urbergsområdena öster därom. Ur buckliga mosstäcken trollade arkeologen fram järnframställningsplatser, husgrunder och kavelbroar. Pollenanalyser visar att man redan på 400-talet odlade marken i Bingsta. Något yngre snitt var det på de gamla släktingar, grannar och barndomskamrater som jag träffade på resan. Att lära känna sina rötter ger trygghet, även om det är "olönsamt".

På spåret

Två dagars höstexkursion med Föreningen Skogen, den här gången med ett, för en skogsexkursion, ovanligt färdsätt. Vi åkte nämligen tåg längs Inlandsbanan. SCA var årets värd och på bilden ses lokföraren själv, tillika VD för SCA Skog.

Skogsexkursion är en särskild umgängesform, en kulturell företeelse som stärker relationer och nätverk inom skogsnäringen. Exkursionspunkterna kan ibland tillföra nya tankar och kunskap. Den här gången presenterades t ex resultat från contortagallringar. Att gallra eller inte gallra - det är frågan. Gran i Norrlands inland tappade flera placeringar på topplistan. Extra synd då att skogsmarodören Alces alces fått så många att plantera gran även på tallmarker.

Den verkliga exkursionsessensen utvinns dock mellan exkursionspunkterna, över kaffekåsan och vid middagsbordet. Där utvecklas skogsmannaskrået. Den här gången fanns ovanligt många politiker och externa representanter för t ex SNF på plats vilket bidrog till att samtalen höll sig på spåret, det korrekta och samsynta spåret mellan Vilhelmina och Östersund.

.

Godisregn över inlandet

Nu spurtas det inför valet. Förra veckan avslutades med vallöften om godisregn över norrlands inland. Maud Olofsson lockade med 2 miljarder (9 nollor!!!) i statligt riskkapital för investeringar i mindre och medelstora företag i syfte att skapa nya jobb. Bra lobbat och jobbat ...... även om jag tycker mig minnas att det här vallöftet fanns med även inför förra valet.

Våga Visa Vägen

Två dagars kick-off på Sånga-Säby för den nya slimmade LRF-organisationen. Våga Visa Vägen är vår nya allitteration och mission. I uppdraget finns två prioriterade arbetsområden, livsmedel och energi. Perspektivet är hela tiden den enskilda medlemmens lönsamhet. Sex olika medlemsföretag bjöd på sig och sina produkter. Extra intressant var att två av dessa var tidigare styrelseledamöter från Scan resp Arla som nu börjat på ny kula i andra företagsformer. Den traditionella slakt- och mejerikooperationen luckras upp som en sjöis i april. Och hur kommer de energiföretag som växer fram att vara organiserade? Där finns inte mycket till kooperativa lösningar att luta sig mot .... eller luckra upp. Här gäller det att som skogsägare hålla i "fallrättigheterna" så att förtjänsten inte slinker ur händerna.

Nere vid Piteälva´

Storforsen vid Piteälven har under de senaste två dagarna varit min hemvist tillsammans med de andra i förstafemman (vår projektgrupp) och skogsägardelegationen. Det har varit kraftfullt på många sätt;

• Storforsen är respektingivande och energifull. Det är många kilowattimmar som forsar fram i frihet där.


• Förstafemman är också full av energi. Det gänget personifierar på alla sätt Kraftsamling Skog.


• En samlad skogsägarrörelse kan, och ska, vara kraftfull. Det är Kraftsamling Skog i dubbel bemärkelse.

Ändliga tillgångar

Det var en gång ett kvartsitberg

som krossades till sten

som krossades till grus

som sedan lades på Jämtlands vägar. I den lilla byn där kvartsitberget låg gav stenbrottet under några år försörjning åt många personer. Nu är det här det enda som finns kvar.

Social kapitalist

På planet hem igår stötte jag ihop med en glad ordförande för Trångsviksbolaget som just hade tagit emot priset "Årets sociala kapitalist". Priset är ett sätt att uppmärksamma dem som bidrar till att ett samhälle lever, växer och utvecklas. I motiveringen för Trångsviksbolaget står bl a att man "vänt en utflyttningsbygd till ett bubblande entreprenörscentrum". Det stämmer väl in på Trångsviksbolaget tycker jag. För att en sån liten håla ska bli så företagartät som den är krävs något mer än att förlita sig på offentliga stödinsatser. Trångsviksbolaget har stöttat med kontakter, erfarenheter, lokaler och inte minst har man lyft fram behovet av och drivit på utvecklingen av nya riskkapitallösningar. Ett stort och välförtjänt grattis till er i Trångsviken.

After Bäer

Vilken njutning att efter en svettig bärplockardag få slå sig ner i eftermiddagssolen med en kall öl. I mitt nästa liv ska jag utveckla den affärsidén. Upplevelseturism i form av bärplockning. Under dagen läcker lunch på myggfri utsiktsplats och vid hemkomsten After Bäer. Affärsidén kan generera jobb för flera personer, ex naprapat för onda ryggar och fotvårdare för skavda fötter. I väntan på nästa liv får själv fortsätta vara bästa dräng.

Renskav

Vi har i många år vistats i samma fjällområde och kan konstatera att det numera växer granar allt högre upp på fjället. Renarna gör dock vad de kan för att hålla fjället fritt från granar. Ordet renskav får en ny innebörd när man ser dessa bilder. Renskav på fjället gör inget. Värre är det om man får renskav i ungskogarna nere i skogslandet.

Stenkul

Att rekrytera ungdomar till skogsentreprenörsbranschen är inte det lättaste. Höga investeringar, långa arbetsdagar och pressade priser. Ibland, som på bilden, verkar de dock ha ganska kul med sina skogsmaskiner - stenkul!