Teknikens under?

En nyopererad fot minimerar just nu min fysiska räckvidd. Läge för nya vanor, t ex läsa produktguiden för min sprillans nya iPhone. Den visade sig vara skriven med så liten stil att jag bara kunde läsa rubrikerna. En av dem löd "....blackouter och ansträngda ögon". Jag antar att det är det man får om man försöker läsa texten i häftet. Jag har sett att iPhone-proffsen "nyper och drar" för att zooma in bilden. Det funkar dock inte på produktguider i papper.

En rådgivare ur nästa generation tipsade mig om att det finns en användarhandbok i själva iPhonen. Där gick det bättre att nypa och dra. Jag hittade t.o.m ett ställe där man kunde ge iPhonen raka order utan att nypa till. "Ring hem" sa jag till den, och vips så ringde det i telefonen här hemma. Teknikens under!
Fler under hittade jag under Gör det mesta av livet på språng, Multitasking, Face Time och Det finns ett program för allt. Bäst av allt var ändå att jag till slut hittade en rubrik som hette Telefon.

Yxa på skidsemester

Det här är en ny fin Gränsforsyxa som jag fick av Mellanskog förra veckan. Lite pinsamt var det i och för sig att jag, projektledaren, vann yxan i deras fototävling .....men storbjuden är jag inte så jag tog smått smickrad emot den smidiga yxan. Fredag eftermiddag påbörjade jag och yxan glada i hågen vår resa hem till Jämtland. Yxan åkte som fripassagerare i den väska som jag sen skulle checka in på Arlanda. Trodde jag alltså. Ingredienserna Citybanebygge, stopp i T-banan och otillräcklig kondis gav ett annat resultat. Jag hann med planet, men bara med handbagage. Vilken säkerhetskontrollant släpper igenom en vildögd kvinna med yxa i handbagaget? Räddningen blev en packad och resklar dotter på Arlanda. Min nyvunna yxa fick följa med henne på skidsemester till Österrike. Om den inte förälskar sig i någon vedhög där nere hoppas jag att vi snart kan återförenas hemma i Jämtland. Vägen till målet kan vara lång ibland.

Tallbit i gran

Januari är ju inte precis en månad man förknippar med jublande fågelsång. När vi igår taxade in på Fjällhalsen 681 efter en dag i skidbackarna möttes vi dock av av en vacker melodi från toppen av en gran. Någon sjöng i klara toner en glad och längtansfull visa som mer minde om en sprudlande vårdag än den gråvita vinter vi befinner oss i. Vi kände inte igen sången men efter några turer i en gammal beprövad fågelbok landade vi i att det måste vara en tallbit som sjöng för oss. Den kallas ibland för "dumsnut" eller "nordens papegoja" läste jag. Eftersom den lever ödsligt och långt från människor har den inte vett att vara rädd så förr hände det att man "plockade" dem ute i skogen och "dresserade" dem. Det var dumt. Dumt också att den heter tallbit när den lever i granskog.

Förstafemman på styling

Arbetsmöte med förstafemman. Planering av kurser och rådgivning och rekrytering och redovisning och avtal och register dagen lång. Sen bröt vi mot alla skogsmannatraditioner och gick på entreprenörsmingel, entré 2011, på Stockholms Internationella Handelsskola . Det skadar aldrig att ta del av andras världar och idéer. Det sägs ju att "där alla tänker lika blir inte mycket tänkt".
Hjärnladyn Jenny Åkerman fick oss att på några minuter göra en egen "storyboard". Min resulterade i en kurs i skogsbruksplanens användning. Efter en handfull oliver med tillbehör satsade vi på styling för att känna oss "snyggare, gladare, nöjdare och mer förverkligade och värdefulla". Man kunde köpa en scanning, putsning eller totalförändring av sin garderob. Målgruppen för det företaget var "den som vill representera sig själv fullt ut med hjälp av sitt yttre". Insåg rätt snart att jag nog hellre fortsätter att representera mig själv fullt ut med hjälp av mitt inre.

Tidlös pedagogik

När jag igår fick ett ryck och tänkte rensa ut gamla pärmar ur en hylla fastnade jag i pärmen från lärarutbildningen som jag gick för länge sen. Min pedagogiklärare Bengt Ekman klev plötsligt ut ur pärmen från sidan som var daterad 16 januari 1978. Han hade inte åldrats alls trots att det gått exakt 33 år sedan den dagen han förde in begreppet "pedagogisk grundsyn" i min värld. Vad är kunskap? Hur sker inlärning? Man lär sig det man vill veta. Jag hör och glömmer, jag ser och minns, jag gör och förstår. Allt vi lärde oss då håller fortfarande. Ta bara de elva anpassnings- och försvarsmekanismerna, de hjälper mig mest varje dag att tolka och bättre förstå vad som händer i mig och mina medmänniskor.
Bengt Ekman, du är en av de människor som betytt mest för min utveckling, både yrkesmässigt och personligt. Jag vet inte var du finns rent fysiskt nu, men din ande finns i pärmen som jag har ställt tillbaka i min bokhylla. Jag rensar hellre bort några skogliga pärmar för den kunskapen är inte tidlös.

Lamell - vilken smäll!

Tjugondag Knut dansades inte bara julen, utan även Jämtlamells sågverk i Stugun, ut. Lamell råkar inte bara ligga i Stugun, Lamell är Stugun och Stugun är Lamell. Enligt tidningarna blir "bara" 25-30 personer uppsagda. 600 personer bor i Stugun. Skulle man räkna om detta till StorStockholmsperspektiv så motsvarar det 100 000 tappade arbetstillfällen där.

"Det bästa som kunde hända Jämtlamell" sa huvudägaren Maths O Sundqvist 2006 när SCA gick in som delägare i Jämtlamell. Hmmm........ 2007 tog SCA över helt och tre år senare lägger man ner sågverket. Gällösågen, med SCA som delägare, utökar nu sin produktion. När köper SCA ut Persson Invest därifrån?

Enda trösten just nu är att NWP, om man är på hugget, kan öka sin marknadsandel.

Brännhett

Det skrivs mycket om trä som bränsle nu. Jämtkraft, jämtarnas eget nästintill helgonförklarade energibolag, tycker den lokala flisen är för dyr och tänker köpa flis från Canada. I Umeå köper man brasved från Värmland, och i södra Sverige kommer brännveden från Baltikum. På en av landets exklusiva skogsbloggar uppmärksammades också härom veckan förädlingsvinsterna på brasved.
Helt klart har skogsbränslet tagit plats på virkesmarknaden och, oavsett vad skogsindustrin tycker, så ska det bli spännande att som skogsägare följa prisutvecklingen på träråvara.

Nattligt möte

I ett ordlöst möte under en nattlig körning fick jag mig igår en rejäl åthutning från två allvetande ögon i en oförstående nuna. Det var samma typ av blick som vissa fotgängare ger en när man stannar i sista ögonblicket framför ett övergångsställe. "Vem tror du att du är egentligen?" Dock fanns det, enligt min mening, inget övergångsställe i backen upp mot Överhallen där jag strax efter midnatt susade fram. Mitt i vägen ställde sig ändå den fyrbente fotgängaren blick stilla och spände sina allvarliga ögon i mig. Gudskelov för ABS-bromsar och fyrhjulsdrift. Ingen av oss ville sen flytta sig och vägen rymde inte oss båda i bredd. Vår ordlösa förhandling slutade efter en stund med att älgen knyckte på nacken och mycket långsamt med högdragen min tog några värdiga kliv över den höga snövallen och försvann.
Älgolyckorna i trafiken ökar , det kan man bl a se i den här statistiken. Över 6000 olyckor 2010. Kanske är det såna argument vi måste vässa för att öka avskjutningen när inte våra skogliga argument tycks räcka till? Kanske kan NTF och skogsnäringen bli bästisar?

Den heliga skrift

När jag kom hem idag överraskade min man mig med en efterlängtad bok. Den passar perfekt in i den livsfas jag nu befinner mig i. I den kan jag spegla och få perspektiv på en del av mina djupa funderingar. Jag kan jämföra det vi tycker oss ha uppnått de senaste åren med högre makters mer objektiva syn på saken. På sida efter sida finns tecken att tyda, tecken som visar vad som hänt. Med hjälp av dessa kanske jag kan få bekräftelse på att våra ansträngningar spelat roll. Vilken bok är det? - jo givetvis Skogsstatistisk årsbok 2010. Den kom väldigt lägligt nu när Kraftsamling Skogs resultat ska presenteras. En del av statistiken bildar en bra bakgrund till och styrker våra egna utvärderingsresultat.

Gott slut och gott nytt

På årets sista dag fick jag ännu ett bevis för landsbygdsentreprenörernas betydelse. Snöslungan pajade för vår ordinarie snöröjare och det såg ut som om vi skulle få pulsa i snön flera hundra meter med våra matkassar för nyårshelgen. Då trädde en annan av landsbygdens änglar in på arenan med sin traktor och snöslunga. Man måste ju hjälpas åt, sa han. Det är den andan och kraften som håller landsbygden levande.
Det nya året fick en bra början också. Förbrukade en del av nyårsmaten i de fantastiskt fina skidspåren i Åsarna. Jag tror inte det finns bättre spår någonstans i landet så jag betalar gladeligen spåravgiften på 40 kr för att få åka i dessa lyxspår.
Gott Nytt År önskar jag alla er landsbygdens entreprenörer