Kraftsamling Alsen

Söndagkväll i Alsens LRF-avdelning. Åtta eldsjälar brainstormar för Husdjursdagen 2011, tema Skogen denna gång. Husdjursdagen är ett imponerande arrangemang med över tusen besökare på Backgården i Alsen. Alltihopa riggas och genomförs av frivilliga krafter i Alsenbygden. Det är samlad landsbygdskraft det. Kraftsamling Alsen.

Passionens obändiga kraft

En dag om året går mitt liv i Anders Walls tecken. Då har stipendiekommittén för Anders Walls landsbygdsstipendium möte på förmiddagen och på eftermiddagen går vi på seminarium om entreprenörskap i Uppsala Universitets ärevördiga lokaler. Anders Wall hälsade välkommen med att konstatera att det som kännetecknar en sann entreprenör är passionens obändiga kraft. Den är som en vårflod som inte går att stoppa. Den beskrivningen stämde gott på flera av föreläsarna, t ex hotellentreprenören Bicky Chakraborty (jo han heter faktiskt så) och Mikael Söderlindh med Happy Socks . Ett tänkvärt citat från dagen var "Var alltid lyhörd mot publiken, och lomhörd mot etablissemanget".

Jag är imponerad av att den snart 80-årige Anders Wall oförtrutet jobbar vidare med att lyfta fram driftiga ungdomar, t ex genom sina stipendier. En dag som idag bidrar också till att knyta band mellan näringslivet och den akademiska världen ....... vilket inte alltid är så lätt. Det befästes av den här avhandlingen som som jag fick syn på bland 38 andra avhandlingar i ett glasskåp nära utgången.

Rosor och sång

Vilken dag! Kaotisk start med två timmars försenat morgonflyg och sen ankomst till Kraftsamling Skogs sista styrgruppsmöte. Intensivt möte där vi vred och vände på kappsäcken, utvärderingen och framtiden. Vår ordförande lyckades, som vanligt, lotsa styrgruppen förbi blindskär och grynnor fram till kloka slutsatser. Det är inte det lättaste med en så engagerad styrgrupp. Vid den efterföljande middagen överraskade han mig med rosor, presenter och en alldeles egen sång. Det var så många vackra ord i den sången att jag blev både rörd och generad. I en vers hade han dock fått in min akilleshäl, de urtråkiga protokollen som jag avskyr att skriva. Så här gick den versen (melodi Marianne, Marianne.....)
Marianne, Du är kraftsamlingens dam
Marianne, något mera vild än tam
På det mesta har du koll,
utom våra protokoll
Men det spelar liten roll, Marianne!

Ett stort och varmt tack från djupet av mitt hjärta till min styrgrupp som idag genomförde sitt artonde och sista styrgruppsmöte.

Stängningsdags?

Det har varit mycket stängsel senaste veckan. På en temadag om snabbväxande löv enades deltagarna om att det inte är värt besväret och pengarna att satsa på trädslag som kräver stängsling för att klara sig upp ur betesbegärlig höjd. Antalet stängsel i skogarna ökar snabbt. De kräver underhåll, försämrar framkomligheten, sänker jaktarrendena och övergår så småningom till ett nedskräpningsproblem. Med detta i bagaget känns det verkligen orättvist att vår rekvisition av projektpengar för 100 meter viltstängsel till en demonstrationsyta misstänktes vara en "investering" och därmed inte stödberättigat. Tur att det är fredag så man kan stänga kiosken.

Restaurang Skogen

Nog kan man bli lessen i ögat när man ser hur så här fina ungtallar i sina bästa år blir älgmat istället för framtida sågtimmer. Lärken i bakgrunden fick stå obetad denna gång.
Enda trösten denna dag, som dessutom var fars dag, var att hugga in på älgfilén till middag. Äta eller ätas? När det gäller älg är svaret givet.

Mot målgång

Igår var det då äntligen dags. Dags för vår fjärde och sista tidningsbilaga från Kraftsamling Skog. Leta fram fredagens Land och bläddra dig längst in i mitten av Skogsland så hittar du den, eller titta här om du är mer digitalt lagd. Det ser så lätt ut när tidningen ligger där på bordet men OJOJOJ så mycket arbete som ligger bakom. Desto bättre känns det när den är klar.
Bra känns det också att Patriks Combo gick vidare i kvällens dansbandskamp. Inte för att de är något dansband men för att de visar att Börtnan kan producera mer än köldrekord.

Baglady corner

Så här ser det just nu ut i mitt lilla hörn av kontorslandskapet i LRF-huset i Stockholm. De olika väskorna är:
1. Svart kontorsryggsäck för dator och utfyllnadspapper. Fungerar även som ryggskydd om det skulle behövas.
2. Blå-vit hemma-på-kontoret-i-Stockholm-väska som lever sitt liv i ett skåp när den inte gör mig sällskap i något av kontorets övernattningsrum.
3. Grön kabinväska som får följa med när jag reser och inte får plats med klädransonen i kontorsryggsäcken.
4. Plastkasse med grejer för vidaretransport till Ås som jag fick med mig förra veckan i utbyte mot att jag fick slagga över i yngsta dotterns inackorderingsrum i Rågsved.
5. Tygkasse 1 med de grejer jag igår natt slängde ner för att kunna övernatta på soffan hos äldsta dottern i Vällingby.
6. Tygkasse 2 som med grejer som jag idag haft med mig på ett snabbmöte på KSLA.
7. Svart handväska som för det mesta hänger kvarglömd i något annat hörn där jag varit.
Summa summarum så måste väl detta kunna kallas ett riktigt baglady-corner?
P.S. Efter en natt i LRFs övernattningsrum har jag nu tagit mig till Stockholms central. Så här ser det ut här kl fem på morgonen. Inte många bagladies här inte. D.S.

P.P.S. Jag glömde ju att visa den viktigaste bagen av alla i mitt baglady-corner, kappsäcken som vi packat hela hösten med godbitar från Kraftsamling Skog. Så här ser den ut. D.S.

Gröna vågen

När snön idag ligger vit och termometern visar åtta minusgrader känns växthuseffekten långt borta. Annat var det förra veckan när jag promenerade till kontoret i Stockholm (sista biten alltså) och tittade ner i vattnet vid sidan om gångvägen. Då såg jag den här synen, vattnet var illande grönt. Lite vind i det här vattnet så kan man verkligen tala om gröna vågen. Algblomning i november! - ur led är tiden och/eller klimatet.

O herre giv mig styrka

Gissa vad det här är. Det är en liten del av de 58 (fem tio åtta) frågor som Skogsstyrelsen har på vår slutrekvisition från landsbygdsprogrammet som jag lämnade in för ett halvår sedan. Det blir många timmar vid datorn den närmaste tiden. Ska bl a förklara att det inte är på min skog som röjkursdeltagarna röjt (jag skulle aldrig släppa in ett sånt högriskprojekt som en röjkurs i min skog). Ska också förklara varför det finns en taxiresa med i rekvisitionen. En enda taxiresa i ett projekt på flera miljoner kronor, inget lyxlirande precis. I mina öron ringer Owe Thörnqvists sång där Pia utgjuter sin förtvivlan och sjunger "O herre giv mig styrka....."

Vinnarbilden

Jag har ju glömt att visa vinnarbilden i Kraftsamling Skogs fototävling som jag lovade. Så här ser bilden ut och juryns motivering lyder "En mycket väl komponerad bild som på ett omedelbart sätt fångar skogsägarnas intresse för sin skog." Fotografen heter Sverker Ohlsson och bor i Bromma.