Korttänkt och trångsynt

GRRRR! 10% av landets skogar finns i Jämtlands län som därmed är Sveriges största skogslän. Länet är ledande i landet när det gäller lokal förädling av mat. Östersund är utsedd till Sveriges mathuvudstad 2011. 13-14% av länets sysselsättning har sin bas i vårt brukande av jord och skog, naturresurser som finns just här och som inte kan packas ihop och flyttas till Monaco. En förutsättning för att den sysselsättningen ska bestå och utvecklas är förstås att det även i framtiden finns tillgång till intresserad och kunnig arbetskraft med sakkompetens och entreprenörsanda. Det är en utmaning som heter duga att locka ungdomar till de gröna näringarna. Istället för att anta den utmaningen lämnar nuvarande huvudman för länets naturbruksgymnasium sin skola i sticket. Läs mer här och här och här. GRRRR!
Som tidigare lärare på skogsbruksskola vet jag att sådan utbildning kostar pengar, mycket pengar. Skogsmaskinen där är betydligt dyrare utbildningsmaterial än DVD-spelaren på samhällsprogrammet. När det sen kommer kor och grisar med i bilden så blir det inte billigare. Att lära sig att fälla träd och mjölka kor på en bildskärm går dock inte, det måste till praktisk tillämpning. Det måste skolans huvudman, vare sig det är landstinget Jämtlands Gymnasieförbund eller Regionförbundet, inse. Även om det är billigare att utbilda ungdomar på andra gymnasieprogram så kan inte länets framtid bara bygga på att vi klipper varandras naglar, chattar med och köper pryttlar av varandra.
Som i all annan verksamhet antar jag att det finns förbättringsmöjligheter även på vårt naturbruksgymnasium. Saker och ting måste inte vara som de alltid har varit. Det finns säkert en del stenar och kuttingar som går att vända på både en och två gånger. För det krävs dock en huvudman med klös i, någon som ser motvind som en lyftkraft, inte som en anledning att smita iväg med svansen mellan benen. GRRRR!

"Mer lämlar åt folket!"

I mitt förra blogginlägg uttryckte jag mig lyriskt över Uno Svenningssons framträdande i Höglekardalen. Glömde att berätta om hans fascination över alla lämlar. "Mer lämlar åt folket!" löd hans nya slagord. Själv är jag inte fullt så road av lämmelexplosionen. Jag minns med fasa när lämlarna en gång i början av 60-talet invaderade Östersund. Dessutom betyder lämmelår med stor sannolikhet även sorkår och det blir dyrt för skogsägarna. Jag tror gudskelov inte att lämlarna käkar skogsplantor.
Ja hursomhelst så är lämlarna lustiga djur med lustiga beteenden och "reta lämmel" har varit påskhelgens stora familjenöje. Nu fattar jag varför de vuxna när jag var liten och ettrig sade till mig att jag skällde som en lämmel.

P.S. Bilden har jag stulit från dotters blogg (tack för lånet Ylva) D.S.

"I en annan del av världen"

Ingen påsk i fjällen utan afterski i Höglekardalen. Ständut Blakk och Patriks Combo brukar vara stående inslag där. Missade dem i år men fick istället njuta av storfrämmandet Uno Svenningsson. Han gjorde sitt första besök nånsin i den här delen av världen, dvs Bydalsfjällen - en liten familjedalgång där många känner många, klädseln är valfri och backarna modesta. Hit kom han för att han kände någon som hade sina rötter här. Ja så kan människor och världar mötas och skiljas precis som Uno Svenningsson sjunger i "I en annan del av världen". Onekligen verkade han gilla den här delen av världen med snö, sol och skidåkning. Det gör jag också och det känns lite gruvsamt att påsklivet snart ska ersättas av säkerhetskontroller, tunnelbana och kontorslandskap - i en annan del av världen.

Påskilago

Visst är de fantastiska glädjespridare dessa Tussilago farfara? Mitt i de gråbruna resterna av förra årets växtsäsong spirar de och sprider sin solgula glädje. Nu har de nått ända hit upp till Fjällhalsen, 750 m.ö.h. Det känns lite ovant att fira påsk samtidigt som tussilagon blommar, tidtabellen stämmer inte riktigt. Med sina kolonier av små solar i vägslänterna skänker de påsken extra lyster. I södersluttningarna finns även kolonier av vinterbleka påskfirarkroppar som lapar sol. Aldrig är väl här så många människor som just i påskhelgen. All vill fira påsk-i-lag och härmed är tussilagon omdöpt till påskilago.

Trångt i luftrummet

Huka er gubbar för idag är det trångt i
luftrummet när alla påskkärringar drar till
Blåkulla. Den här damen verkar på vägen dit ha gjort en flygande besiktning av poppelvirkets hållbarhet. Själv har jag med åren blivit så lat att jag valde att ta SK070 med påföljande marktransport till mitt eget Blåkulla (Fjällhalsen 681).
En riktigt GLAD PÅSK på er alla, kärringar som gubbar!

Skottskador på väg

Lojakten är avblåst och trädens skottskjutning har ännu inte börjat. På våra vägar pågår dock full skottskjutning. Tjälskotten fyller grusvägarna och virkestransporterna begränsas genom att högsta tillåtna axeltryck sänks. Det hjälper inte med bra bärighet på skogsbilvägarna om de allmänna vägarna ser ut som på den här bilden.

I dagens ÖP finns på sidan 4 en pedagogisk beskrivning av hur olika typer av tjälskador uppstår, tyvärr verkar den saknas på webversionen.

Stolpe in

Mitt förra blogginlägg avslutades i moll med tanke på allt virke som åker ut ur Jämtland i oförädlat skick. Som motvikt lägger jag här in en bild från Fyrås Trä utanför Hammerdal. Där gör man småstolpar av virke som annars bara skulle blivit massaved. Bra för skogsägaren som får bättre betalt för virket och bra för bygden som får arbetstillfällen och skatteintäkter. Mera sånt!

Raka vägen

Har kört en del bil i Norrlands inland den här veckan. Man behöver inte precis trängas på vägarna där. Som synes behöver man inte heller svänga särskilt mycket. Den här raksträckan mätte jag upp till 2,6 kilometer och ändå var det inte den längsta.

Något man verkligen behöver den här tiden på året är bra stötdämpare. Tjällossning pågår och bitvis känns det mer som om man är på Liseberg än Europaväg 45. Och aldrig under året ser man så mycket virke längs vägarna som väntar på att transporteras bort - raka vägen bort från Norrlands inland.

Arbetsläger i Hemavans rike

Jag mötte en del misstänksamma miner när jag förra veckan berättade att förstafemman skulle till Hemavan på ett tre dagars arbetsmöte. Här publicerar jag därför ett foto som visar att vi verkligen jobbar intensivt och inte är ute och turistar. Vädergudarna har befrämjat vårt arbete genom att lägga en våt grå slöja över solen och nejden. Vi jobbar, sover och äter, i nu nämnd storleksordning, i en och samma stuga. Väggarna är snart helt tapetserade med blädderblocksblad där vi rett ut en del stora frågor i projektet Krafthandling Skog.

Vänder man kameran åt andra hållet så kommer man till vårt kreativa Skogsrike. Eskil Erlandsson har ju efterlyst idéer till Skogsriket Sverige. Dom finns här i Hemavans rike.

Korta varor

Kortvirkesmetoden var en av drivningsmetoderna jag fick lära mig om under min utbildning på Skogis. Det här måste väl ändå vara en extrem avart av den? Bra dock att få den fula blågranen i tomtgränsen direktstyckad så att den passar i köksspisen.

Skatorna som hade sitt bo i blågranen blev mindre nöjda med exproprieringen av blågranen. De hämnades genom att bygga ett nytt bo i ornäsbjörken två meter utanför vår balkong. Blågranshuggaren fick snabbt omskola sig till trädklättrare och skatborivare. Rivningsuppdraget lyckades ...... trodde vi. Två dagar senare hade skatorna byggt ett nytt bo på samma ställe. Upp med stegen och fram med krattan igen. Jag befarar att sista avsnittet i den här följetongen inte är skrivet. "Fortsättning följer".

3x3x3

Vilken lyxig vecka! På tre dagar har jag på tre olika ställen i landet arbetat tillsammans med tre av mina projektledare i Krafthandling Skog. Kristin och jag inledde veckan med ett dygns (med avbrott för mat och sömn) arbete i Stockholm med upplägget av vår grundkurs för nya skogsägare. Två hjärnor tänker bättre än en ..... och roligare blir det också.

Sen drog jag upp till Mats i Luleå för att vara med på deras pilotutbildning i personlig rådgivning. Där fick jag träffa ett gäng erfarna inspektorer med höga ambitioner och många kloka reflektioner. Guld värt för en centralbyråkrat från Stockholm.

Idag har jag på hemmaplan i Östersund träffat Mårten, m fl, för att stämma av nuläge och några knäckfrågor i projektet. Att vara projektledare är att vara katalysator, att få igång processer utan att själv delta/förbrukas. Enligt Wikipedia är det ibland svårt att skilja en katalytisk reaktion från en stökiometrisk. Där tror jag det är dags att avsluta denna kemifilosofiska analys. Kan i alla fall konstatera att jag får energi av att träffa mina katalysatorer.

Hockey på Nordkalotten

Hockeykväll bland Skellefte-fans. Från en periods misströstan till två mer hoppfulla perioder och ett målcrescendo de sista skälvande minuterna, tyvärr med ett mål för mycket åt fel håll. Platsen för dramat är Hotell Nordkalotten i Luleå så säkerligen finns det en och annan här som hämnas förra veckans Luleförlust genom att gotta sig med Färjestad. Jag gottar mig åt att vara på ett hotell byggt av övergrova växtvridna furustockar. Varje stock är ett konstverk. Jag gottar mig också åt att få tillbringa morgondagen med ett gäng erfarna skogsinspektorer som ska vässa sin personliga rådgivning och sina målsamtal. Jag trivs i Norrbotten. Här är det inga krusiduller och dolda agendor utan raka puckar. Lite snack och mycket hockey för att fortsätta på den inledande linjen. Vi får se imorgon om det blir några mål - samtal.

Lyckans läger

Om det över mina läppar tidigare kommit några negativa ord om skoteråkning i fjällen så tar jag härmed tillbaka dem. Tack vare goda vänner och deras skotrar kunde i helgen även jag med min onda fot komma ut på fjället efter två månader i fjäll-celibat. Skoteråkning under ordnade former , på skoterled i måttlig fart med mogen chaufför ingår numera i av mig certifierad friluftsverksamhet. På vår tur i södra Årefjällen passerade vi Lyckans läger, en avskilt belägen fiskecamp vid stranden av en fjällsjö. Det var för långt fotohåll så jag plockade fram den här bilden från nätet istället. Det fanns ingen vinterbild så det fick bli en sommarbild istället. Oavsett årstid så fångades jag av namnet Lyckans läger. För aldrig är det väl så lätt att känna lycka som när man befinner sig mitt ute i vår fria natur, utan tidtabeller, kassaköer och bantningstips. Där ute växer lyckan faktiskt på träd. I Lyckans läger.

O-Hållbart

O-Hållbart var den provakativa titeln på Skogsstyrelsens konferens om "Skogen, friheten, ansvaret" som jag bevistade igår. Dagen till ära var Skogsstyrelsens personal klädda i grön slips/scarf istället för rutig skjorta (ja de hade förstås skjorta nu också, men inte rutig). Grön slips innebar dock inte grönt ljus för skogsbrukets "frihet under ansvar". Föryngringarna måste bli bättre, röjningarna fler och naturhänsynen bättre menade myndigheten. Eskil Erlandsson uttryckte en mer optimistisk tilltro till att vi kan klara att bedriva skogsbruk med frihet under, inte bara ansvar, utan stort ansvar. Konferensen avrundades med ett konstaterande att det behövs mer dialog om roller, åtgärder och resultat. Någon dialog fanns dock inte plats för denna dag ...... för hur ska man kunna ha en dialog när möjligheterna till kommunikation mellan deltagarna ser ut som på denna OverHead-bild.