Livets vatten

Som lunchlektyr har jag de senaste dagarna ögnat igenom den nyutkomna boken "Skogens vatten". Den är utgiven av våra fyra skogsägarföreningar som med detta visar att man tar vattenfrågorna på största allvar. Kunskap är nyckeln till att både kunna bruka våra skogar och värna våra vatten. Den här boken blir ett bra verktyg i det arbetet.
Mitt intresse för vattenfrågor började med mitt examensarbete på gymnasiet. Vi var två världsförbättrare som tog upp bottenslamprover ur en igenväxande sjö. Sedan satt vi dag efter dag vid köksbordet och krafsade igenom slamproverna med varsin tesked på jakt efter fjädermygglarver. Ju fler såna desto sämre syrehalt. Röda fjädermygglarver har nämligen massor av hemoglobin som gör att de kan leva syrefritt. Något luktsinne kan de knappast ha för då skulle de inte ha överlevt länge i det bottenslammet.
Min nästa djupdykning i vattenfrågor kom på 90-talet när jag under två år läste Mark- och vattenvård på kvartsfart. Intressant som sjutton men jag minns också hur tungt oket kändes när jag insåg att det är de minsta vattendragen som är de värdefullaste. De finns ju överallt! Varenda skogsägare har dem. Det är ett stort ansvar som kräver eftertanke och planering. Att vara med vatten är som att vara med barn, man bär på livet - livets vatten.