Älgkronor eller tallkronor är den provocerande titeln på en skogsdag i Handog nästa lördag. Jag hängde med på en rekognoseringstur igår (se bilden). Man kan ju bli ledsen i ögat för mindre. Att få upp tallskog här är stört omöjligt under nuvarande omständigheter. Många sätter gran på sina tallmarker för att undgå betesskadorna, men i de här trakterna betar älgen gran också. Varenda asp, rönn, sälg och vårtbjörk är förstås helt nedbetad, och även den annars så impopulära glasbjörken är hårt tuktad. Skogens Konung har här tagit makten över skogsbruket också. Ska vi ha det så?
Om jag vore en älg, skulle jag säkert svara nej på din fråga. "Så här vill vi inte ha det! Jag var hungrig i vintras och hade ett fasligt besvär att hitta mat så det räckte, jag behöver ju ändå minst 10 kilo om dagen, så du kanske förstår … Dessutom var jag tvungen att se till att min kalv inte svalt ihjäl. Det är ju ändå min instinktiva plikt att bidra till artens fortbestånd, eller hur. Vi tvingades gå runt, runt och söka något ätbart. Förr fanns alltid några aspar som bävern fällt eller som blåst omkull. Bastbarken gav god mättnad och knopparna gjorde mig pigg. Längs bäckarna stod ganska gott om sälgbuskar jag kunde äta av. Men nu är allt sådant borta. Skogen har blivit en fattig miljö för oss som lever i den. Jag förstår inte hur det kunnat bli så. Och hur kul är det att dagarna i ända bara käka tall. Lite variation måste man ha i kosten. Gran och björk smakar visserligen pyton, men när de är de enda trädslagen som kan bryta en ensidig kost, får man hålla till godo. Nu är det snart sommar och jag är ganska tjock om magen. Var ju tvungen att bli med kalv igen ifall den jag fick förra året inte skulle klara vintern. Han gjorde det nätt och jämnt och inom ett par veckor får han klara sig själv. Jag hoppas att han hittar någonstans att vara där skogen inte är så monoton. Själv får jag bli hemma. Orkar inte flytta nu. Här finns ju ändå gott om mat när det är grönt. Fast på det hela taget, Marianne: Så här vill vi inte ha det!"
SvaraRaderaFortsättning följer!
Jag är helt övertygad om att älgarna inte "ställer till det" för skogsägarna på pin jävelskap. De försöker bara överleva. Det gör nog skogsägarna också, men skogen ska ju inte bara räcka till för dem. Samverkan är nyckeln till ett uthålligt skogsbruk och tyvärr sträcker sig inte älgarnas intelligens så långt att det går att sätta sig vid något förhandlingsbord med dem, eller sticka en lagtext under mulen på dem. Att ta till bössan för att "lära dem" är en primitiv tanke som skulle sänka oss till rovdjurens intelligensnivå. Jag kommer ihåg Bertil Haglund och hans assistent Anders Bjärvall som undervisade oss på Skogis. De kämpade för "de fyra stora", och tror att det var de som försökte lära oss, att det som mest avgjorde populationsutvecklingen hos en art, var födotillgången. Därefter kommer predationen. Så om vi tar bort en maträtt och serverar en annan, så äter naturligtvis älgarna det. Jag kan inte se något fel i att såväl tjur som ko och kalv äter det de behöver. Om jag begår misstaget att ställa en ost så att min jycke kan komma åt den (det har hänt), så tar hon den. Skulle jag sedan ge henne bannor för det, vore jag korkad. Felet vore mitt alena. Nu har vi ett förhållningssätt i samhället som går ut på att det vi gör ska vara lönsamt. Skogsvårdslagen säger visserligen sedan snart 20 år att miljömålen ska vara jämställda med produktionsmålen, men där är vi långt ifrån än. På 80-talet hade vi ruskigt mycket älg i Gästrikland där jag brukade en skogsfastighet. Visst knaprade älgarna i sig en och annan ungtall, men inte så det störde. De hade annat också att äta av. När jag en gång hade tagit upp ett hygge och hade planterat det till vissa delar, fick jag skogsvårdskonsulenten på mig för att jag hade underlåtit att röja bort små samlingar med björk, asp och viden. Jag menade att det inte var någon fara, för gran skulle ändå komma upp där underifrån. Han skulle komma tillbaka och inspektera, men det gjorde han inte. Nu står där en prima ungskog, snart mogen för en första gallring och gott om älgkött fick vi i frysarna.
SvaraRaderaSkogsbrukets produktionskalkyler fungerar nog i de flesta fall fullt tillfredsställande, men när bakslagen kommer slår de hårt mot en skogsägare, som kanske inte är annat än offer för ett schablontänkande och insiktslös rådgivning.
Det jag lärde mig som skogsbrukare var kanske mest av allt, att skogen sköts bäst om man bor i den och har lärt sig dess villkor. När planeringshorisonten beskådas från dataskärmen, blir det lätt att man missar något väsentligt.
Så se till att älgarna har ett hyfsat fyllt skafferi med smakliga ingredienser och njut själv av välfyllda frysboxar med naturligt, välsmakande och näringsrikt kött, utan minsta samvetskval för att djuren fötts upp i djurfabriker, transporterats under vidriga förhållanden till slakterier, kemisk efterbehandling och makaber förvaring i affärsdiskarna.
Michael Ernst
Tack för fylliga, och fyndiga, kommentarer. Det stämmer att älgarna runt Handog är nära svältdöden på vintern. De fast bosatta älgarna, som är ca 10st/1000 ha, får då långvariga besök av vandringsälgarna som kommer objudna och tar för sig vid Handogsälgarnas middagsbord. På 80-talet fanns här betydligt mer hyggen och ungskogar av tall. Då betades också hårt, men inte så hårt att det inte gick att få upp skogen. Det finns idag mindre arealer plant- och ungskog, alltså mindre mat som lika många älgar konkurrerar om. Det blir en negativ spiral för både älg och skog. Den nya ägskötselförvaltningen syftar ju just till en älgstam av god kvalitet. I det här området hjälper inte med mer variationsrikt skogsbruk, även lövrika bestånd är helt nerbetade. Här är helt enkelt för mycket älg för att skogen ska överleva och för mycket älg för att älgarna ska överleva.
SvaraRadera