Vilken blåsning!

Igår bevistade jag för första gången Södra Skogsägarnas stämma. När jag i början av året fick inbjudan tackade jag givetvis ja, särskilt som det flaggades för möjligt sändningsutrymme. Detta förtydligades sedan till tio minuters personliga reflektioner över vad Kraftsamling Skog inneburit. I sann Churchill-anda använde jag säkert tio timmar till att förbereda dessa tio minuter. Trehundra förtroendevalda i publiken tarvar minutiösa förberedelser. För säkerhets skull stämde jag av mitt inslag med några nyckelpersoner på Södra. På stämmodagens morgon provkörde jag med hjälp av stämmogeneralen mina bilder och finslipade scenografin.
När det var dags för min stora stund stod jag som en fågelholk på scenen, blåst och lurad. Jag hade fått Södras nyinstiftade pris till Hedersordförande Lars-Eric Åströms ära. De tio minuterna var bara en täckmantel. Vilken blåsning!
Jag känner mig oerhört hedrad över detta pris, att jag bedöms ha gjort något bra och viktigt för skogsägarna. Extra värdefullt känns priset eftersom jag hyser den största aktning för Lars-Eric Åström som person och hans insatser för familjeskogsbruket. Den här blåsningen ger mig luft under vingarna och energi för fortsatta insatser i samma anda.