torsdag 10 mars 2011

Underjordiska borrar


Imorse väcktes jag av min makes ivriga stämma. Borrarna är här nu, sa han. Lille gubben, tänkte jag, nu har du allt mardrömmar. Inte ens märgborrarna svärmar i mars, än mindre granbarkborrarna som vi alla bävar för.
Nu var det inte dom borrarna han menade. Det var brunnsborrarna som hade kommit, de som skulle rädda vår bergvärmeslang som sprungit läck. Någon direkt räddning blev det nu inte, istället ett nytt borrhål på 200 meter och xxxxx kronor. Märkligt att det 1991 med dåtidens värmepump räckte med 130 meter och att dagens moderna pump behöver 200 meter för att värma samma hus. Borde inte utvecklingen gå åt motsatt håll?
Tack vare borrarna, de tvåbenta alltså, har jag idag fått en del underjordisk lokalkännedom. Jordlagret utanför vårt hus är 9 meter tjockt. Grundvattnet har lagt sig till ro 15 meter ner i borrhålet. Berggrunden, åtminstone de 191 borrade metrarna, består av skiffer, oklart vilken sort. Ivrigt googlande pekar åt Andersöskiffer, men vad det är har jag inte lyckats lista ut. Svart som synden var den i alla fall när borrmjölet uppblandat med vatten vällde ur slangen och in i containern. Synd var det också att vår grusgång blev svart som synden när containerluckorna visade sig vara öppna så att skiffervällingen översvämmade vår uppfart. Nu behöver den dechiffreras.

2 kommentarer:

  1. Där fjärrvärme inte finns måste man ibland av praktiska skäl välja sämre alternativ. Det är inte bara fördelar att bo ute på landet :)

    SvaraRadera
  2. Fast här i Ås går det faktiskt en fjärrvärmeledningen ute längs genomfartsvägen, 100 meter från vårt hus. Men vad hjälper det när vi bytte till en sprillans ny värmepump före jul. Somliga investerar på börsen, vi investerar i underjorden. Avkastning tveksam.

    SvaraRadera